12 november, 2024
Cirka 14 %

Livet på landet

[soliloquy id=”5891″]

 

Apulien 21-25 september 2012

I september åkte jag med Apuliens Smak-Roberto till hans hemstad Gioia del Colle i Apulien. Resan bjöd på massor av nya bekantskaper – bland annat Angelo som jag i dagarna hjälpt ordna en hyfsad vinshop till. Det är lite kvar att göra på den sajten men det går alldeles utmärkt att beställa, Angelo är dessutom ytterst hjälpsam och serviceminded. Och vilka viner han säljer, är grymt nöjd över att jag nu kan få hem dessa viner till linneskåpet. Också en oväntad bekantskap var Marco som bodde granne med Robertos familjs i sommarhuset utanför Gioia. Marco är lantbrukare och allkonstnär. Han odlar körsbär (har runt 800 träd), valnötter, ALLA möjliga grönsaker, nötter, olivträd, vinrankor i olika utföranden som han tillverkar sitt eget vin utav. Jag var mäkta imponerad. Inte bara av det faktum att han är runt 70 år och cyklar 2.5 mil varje dag. Marco var ju även med på kvällsmiddagen samma kväll vi anlände Italien (här läses det) och det tog cirka 3 minuter innan vi fick en inbjudan till casa di Marco tills morgonen efter.

_U2A1583

Morgonen bjuder på klassisk italiensk frukost innan vi gå de primitivotunga 100 stegen till Marcos ägor. En kaffe och en croissant. Det räcker ganska långt ändå. Väl framme hos Marco blir vi stående framför en större behållare av typen badtunna. En presenning skyler innehållet men vi förstår snabbt att det är vinmust tunnan innehåller. Det jäser friskt! Druvorna är en blandning av röda och vita druvor och ligger nu och jäser tillsammans med skalen. Vi får en snabbguide i hur vinmakningen för privat bruk går till och jag frågor lite om tanniner eftersom druvorna lakas ur med både skal och stjälk. Marco tittar på mig och säger, tanniner, vad är det? Jag frågar inte mer. Marco tar fram en egenhändigt snickrad omrörningsmackapär och ger musten en rejäl omgång uppenbart frustrerad över att jag överhuvudtaget försökt nämna Nebbiolo 😉

Vi går en tur på ägorna och Marco visar entusiastiskt alla grödor. Han verkar vara helt självförsörjande och stortrivs med det. Vi får en kopp espresso och det sista som händer är att han ger mig två analoga kort på sig själv när han står på en stege och plockar körsbär. -Lägg upp mig på Facebook, säger han!

Besöket hos Marco blev en av många höjdpunkter på resan. Maken till hantverkare får man leta efter.

Dela om du villFacebookTwitter
Säg nåt om du vill

2 kommentarer