En helt vanlig syditaliensk middag i Apulien

Del två, del ett hittas här

Vid flygplatsen i Brindisi hämtade Robertos pappa Nicola (-You kål mi Nick!) samt brodern Pietro upp oss med varsin bil och straxt därefter sladdade vi oss genom små städer förbi de traditionella byggnaderna (en Trullo, fler Trulli) i det syditalienska kvällsmörkret med destination Gioia del Colle – den mycket gamla och lilla staden mitt i Apulien. På vägen fick vi förklarat att en middag väntade på oss när vi kom fram, grannarna till Nicola hade ordnat med kött som grillats samt diverse traditionella smårätter. Jag satt och småmyste lite för mig själv – ska jag få ta del av en sån där äkta Solens Mat upplevelse? Något äkta italienskt, dessutom syditalienskt får anses vara extra kul och spännande. Piemonte i alla ära men det är väl ändå maträtter från syditalien som var det vi i Sverige benämnde som typiskt italiensk mat när det begav sig.

Väl framme har klockan redan klämtat 22 och det kurrade rejält i magen. När väl artigheterna (på dålig engelska/dålig italienska) var avklarade och efter att grannen Marco visat hur prickly pears (kaktusfikon?) ser ut när de är oplockade på kaktusen så sätter vi oss till bords. Stämninngen är hög, det är ju inte varje dag den förlorade sonen kommer hem med fruga och svärmor 🙂 Vi andra hänger med i den gemytliga stämningen som stiger avsevärt när små mumsbitar börjar serveras och dricksglasen fylls med primitivo. Familjerna har lagat mat, bakat och plockat frukter och oliver, Marco har till och med rostat mandlar från sin egen trädgård. På bordet landar foccacia med lök, foccacia med ost, grillade grönsker såsom aubergine och peperoni som för övrigt blev en favorit – söta och lite pikanta. Även oliverna från de egna olivträden äts snabbt upp.

Nästa rätt är en pastarätt, Nick har gjort en med endast olivolja, vitlök och peperoncino med lite persilja på toppen. Gott! Mer primitivo…

Marco hade med sig grillad kyckling och salsiccia som jag tror var hemgjord, fläsk och kalvkött i två varianter. Till detta fick vi lite potatis…om det var för att vi var svenskar eller om syditalienare använder potatis till sin secondo låter jag vara osagt. Gott var det i vilket fall! Lite mer primitivo…

Sedan får vi vindruvor, nötter och frukt, allt från egna träd. Otroligt. Marco berättar med stor inlevelse om sin trädgård på andra sidan gatan, vi bara måste komma förbi imorgonbitti för att hälsa på. Mätt och belåten. Somnar som en prins. Drömmer om Kalles Klätterträd… måste vart ett olivträd??