Utflykt till Kullabergs Vingård – Kullahalvöns guldklimp

Från Rusthållargården till Skänken – cykeltur till Kullabergs Vingård

Jag och en mat- och vinkompis tog en välbehövlig paus från vardagen och rullade ut på en minisemester bland Skånes bördiga fält, grusvägar och doften av nyslaget gräs (aaaatjooo och prosit för en pollenallergiker men vad gör man inte!). Andra natten checkade vi in på Rusthållargården i Arild – mitt favorithotell på Kullahalvön och en skånsk klassiker med utsikt mot vackra Skälderviken. Där ute vid havskanten skiftar havet färg med vinden (från svart, till mörkblått och turkost), som någon dag höll oss sällskap ordentligt – byig, envis och klassiskt skånskt på nåt vis. Vågorna som slog mot Arilds stenstränder var mäktiga!

Några timmar tidigare hade vi svängt förbi Kullabergs Vingård med bilen. Vi ville bara ställa några frågor om vinprovning och om vi behövde boka bord. I stället sprang vi på Johan Löfgren – sommelier och den som ansvarar för Vinbaren Skänken (kända kocken Titti Qvarnström står bakom maten). Vi berättade att vi var mat- och vinintresserade och vad vi hoppades hinna med. Han log och sa: “Kom tillbaka i eftermiddag. Då visar jag er allt. Vinfabrik, gård, fat och glas – vi hinner smaka och äta också.” Vi tvekade inte en sekund.

Cykeltur bland Arilds vinrankor och åkrar

Senare samma eftermiddag plockade vi upp lånecyklarna utanför Rusthållargården. Rutten blev nästan en liten pilgrimsfärd: ut ur Arild, förbi charmiga korsvirkeshus och trädgårdar som badar i eftermiddagssol, rader av vinrankor och öppna åkrar där vinden låg på från havet. Benen fick jobba när raksträckan öppnade sig (och motvinden!) – det är precis sådana landskap som gör att man förstår varför Skåne blivit Sveriges vinregion nummer ett. Vid vägens slut väntade Kullabergs Vingård – inbäddad mellan hagar, hav och en vindmölla (hur pittoreskt får det vara!?), med vinrankorna som en grön matta ut mot horisonten.

Rundtur i vinfabriken och möte med vinmakarna

Väl framme blev vi direkt insläppta i gårdens hjärta – själva vinfabriken. Doften av trä, jäst och ståltankar blandas med svala betonggolv och ekfat staplade längs väggarna. Johan tog oss runt, pekade och berättade. Vi fick höra om PIWI-druvor som Solaris och Souvignier Gris, om varför just de tål Skånes kyliga nätter och långa ljusa dagar utan att behöva bekämpas ihjäl med kemikalier. Vi träffade vinmakare Helena Lindberg och vd Victor Dahl – båda fulla av historier om jäsningstider, nordiskt mikroklimat och ambitioner som sträcker sig långt bortom Kullahalvön.

Tarte Flambée, cider och valnötsbitter

Efter rundvandringen väntade Vinbaren Skänken – med servering både inomhus och utomhus i den lummiga trädgården. Vi slog oss ner i Skänkens lilla restaurang. Vi beställde en Tarte Flambée – tunn, knaprig, toppad med picklad lök, fräsch sallad och chark. På bordet radades glasen upp: Björkeröd 2024, Himmelstorp 2022, Lyckeri 2024, en torr äppelcider som nästan drar åt vinets höga syra – och som final en liten valnötsbitter.

Motbok, gårdsbutik och en historisk stämpel

Innan vi trampade tillbaka fyllde vi väskorna med vin, cider och sprit från gårdsbutiken (ett historiskt inköp, sedan urminnes tider har det i Sverige varit reglerat var du kan köpa alkohol – ja, du vet var). Motbok & Kunskapscertifikat 2025 i handen – en tjusig pappersbit som symboliserar att vi varit där, lyssnat, smakat och nu får bära hem en bit av Kullahalvöns vinmagi.  Förbi skylten mot Vinbaren Skänken, ut på cykelvägen igen. Lite tyngre packning i korgen – betydligt lättare i huvudet.

Nästa gång fyller vi motboken med fler stämplar. Nästa gång cyklar vi hit igen, ställer kanske samma frågor men får säkert nya svar. Och nästa gång äter vi oss igenom hela menyn!

Kullabergs Vingård – passion för vin och upplevleser på skånskt vis.