En Parmigiano eller en grana i alla ära men ibland måste man ju förnya sig lite. Gled förbi A Tavola på odengatan en fredag efter jobbet för att köpa det obligatoriska helggodiset. Jag fick lite godsaker med mig hem, bland annat en ost från Segno di Tio (Trento) i de italienska alperna. Jag har försökt googla på osten men fann inte så väldigt mycket information. Osten är väldigt likt en grana padano fast lite mjukare och smuligare i konsistensen och väldigt mycket gulare till färgen. Nästan guldigt skimrande.
Smaken är härligt fyllig och smörig med en trevlig knäckton mitt i all sälta. Osten passar nästan bäst att äta som den är med kanske lite crema di balsamico och ett gott vin men passar även att riva över pastan eller risotton.
Ett vin som inte passade till kvällens mat men som var alldeles utmärkt till osten var SB:s standard 2002 Barbaresco av Luigi Voghera. Ett relativt dyrt vin (199 kr) med en strävhet och syra som gör det litet svårt att passa till maten märkte jag. Ett lagringsvin enligt min mening. Vogheran sparkade bakut till min risotto med kyckling med fyllning av pancetta och salvia. Goddammit’.
Jag får väl prova då 😉
Basta! Pronto!
[…] i sig har en lite knäckigare, smörigare ton än ex. parmesan – inte lika knäckig som en Grana Trentino dock. Osten kommer från norra Italien, närmare bestämt öster om […]