Brie de Meaux – kungen av vitmögelostar

Brie – en av de mest kända vitmögelostarna. Brie-osten har fått sitt namn från provinsen Brie öster om Paris och ostarna har självklart sin AOC-status (1980). För att göra saker och ting lite svårare finns det självklart en hel hoper olika Brie-ostar. Men det är ju inte dom det ska handla om! Näh, det är kingen av Brie såklart, från distriktet Meaux, nämligen Brie de Meaux.

Brie de Meaux är den ursprungliga brie-osten och även den finaste. Den finaste? Ja, enligt Wienkongressen 1814-1815 röstades det, konstigt nog, vilken ost som var bäst/godast/finast. Wienkongressen var annars en konferens mellan ambassadörer från Europas stormakter som inleddes 1814 och var ett försök att bringa ordning mellan Europas stater efter Napoleonkrigen. Den hölls mellan 1 september 1814 och 9 juni 1815. Under kongressen, kanske i pauserna av all ostätning, fastslogs även följande mindre viktiga beslut (se nedan).

En Brie de Meaux tillverkas alltid av opastöriserad komjölk och formas till tårtor om cirka 2.5 kilo. Osten mognar inifrån och ut och har en vit rostbrun yta. Precis som många andra ostar av opastöriserad mjölk är mognadstiden väldigt kort och är därför väldigt svårskötta. Här ska biträdet bistå med kunskap genom att känna på ostarna. Vare sig osten ska avnjutas direkt eller om ett par dagar ska du få en ost som är nära eller väldigt nära sin absoluta mognadstid.

Osten doftar mycket och länge. Stall och champinjoner finns där men även fina aromer av tryffel, grädde och en dos god konjak av märket Remi Martin 1983.

Vin till

En Brie de Meaux kommer till sin rätt med ett vin rött vin från Bordeaux. Mötet mellan ostens mjuka, gräddigt nötiga ton och vinets fina syra bildar en härlig smakupplevelse där både ost och vin blommar ut. Ett elegant cabernetvin fungerar också bra.

Wienkongressen 1814-1815

• Ryssland gavs majoriteten av Hertigdömet Warszawa (Polen), och fick behålla Finland (som tagits från Sverige 1809).
• Preussen fick sina utspridda territorier sammanlagda till större enheter. Preussen fick två femtedelar av Sachsen samt Rhenlandet och avstod större delen av landvinningarna från Polens delningar utom Poznań, Västpreussen, Toruń och Gdańsk.
• En tysk konfederation, Tyska förbundet, med 39 stater skapades av de tidigare 400, under ledning av den österrikiske kejsaren. Endast små delar av Österrike och Preussen inkluderades i konfederationen.
• Huset Oranien fick Holländska republiken och Österrikiska Nederländerna (Belgien), vilket ombildades till Konungariket Nederländerna; de blev även storhertigar av Luxemburg.
• Norge överlämnades till Sverige (efter konventionen i Moss bildades en personalunion).
• Sverige överlämnade Svenska Pommern till Danmark i utbyte mot Norge. Danmark överlämnade sedan nästan direkt området till Preussen.
• Schweiz neutralitet garanterades.
• Hannover gav Lauenburg till Danmark, men förstorades tack vare tillägg från andra håll, exempelvis före detta preussiska Östra Friesland.
• Största delen av Bayerns, Württembergs, Badens, Hessen-Darmstadts och Nassaus territoriella krav mellan 1801 och 1806 accepterades. Bayern fick även kontroll över Rhenpfalz och delar av Napoleons Würzburg, tillsammans med Frankfurt, medan Hessen-Darmstadt, i utbyte för att ge upp Westfalen till Preussen, fick staden Mainz.
• Österrike återfick kontroll över Tyrolen och Salzburg, de före detta illyriska provinserna och över Lombardiet och Venetien i Italien. Före detta österrikiska territorier i sydvästra Tyskland stannade under Württembergs och Badens kontroll, inte heller de österrikiska Nederländerna återtogs.
• Habsburgprinsarna återgavs kontroll över Toscana och Modena.
• Kyrkostaten återställdes till sin forna storlek, med undantag för Avignon och Comtat Venaissin.
• Storbritannien behöll sin kontroll över Kapkolonin i Sydafrika, Tobago, Ceylon, och flera andra kolonier i Afrika och Asien. Andra kolonier, främst Nederländska Östindien, Martinique och Guadeloupe återgavs till sina tidigare ägare.
• Sardiniens kung återplacerades i Piemonte, Nice och Savojen, och gavs kontroll över Genua
• Parma och Guastalla gavs till Marie Louise av Österrike, Napoleons fru.
• Lucca skapades för huset Bourbon-Parma, som skulle ha rätt till Parma efter Marie Louises död.
• Ferdinand I av Bägge Sicilierna återgavs kontrollen över Neapel.