10 februari, 2025

Roagna Azienda Agricola i Paglieri – en snabbvisit i Barbaresco

Roagna i Barbaresco

Skördetid: Inte lätt att få en träff med vinbönder under deras mest stressiga period under hela året – särskilt inte en sådan som Luca Roagna i Barbaresco.

Provade att maila direkt till Roagna (Luca Roagna) via hemsidan någon månad innan resan. Inget svar. Tog kontakt med Gabriel på Bristly som importerar deras viner. Gabriel mailade. Inget svar. Aja, tänkte jag. Men ödet ville ordna andra vägar till min favoritproducent.

En av anledningarna till min lilla semestervecka i Piemonte;  jag fick för mig att studiebesöka (läs våldgästa) en webbyrå i Alba som producerar hemsidor i den klockrena genren: mat/ost/vin. De är marknadsledande och driftar även större webbar såsom Salone del Gusto (matmarknaden i Turin) – såklart också Roagnas hemsida. Det föll sig så att jag helt sonika mailade byrån, det tog ett bra tag innan Virginia svarade, hon är webbyråns Creative Director och har bott två år i England. Det visade sig att hon var den enda som vågade svara :), de är nämligen inte så bra på engelska di dära italienarna. Virginia var dock språkkunnig för två och gästvänlig som en hel normalstor svensk byhåla. Kärlek. Utan henne jag inte fått träffa till Silvio Pistone. Bland de första jag träffade när jag stegade in till BluLab var Francesco Rava en fotograf och gränssnittsprogrammerare. Han är också bästa kompis med Luca Roagna. Hur stor är chansen?


Tisdag kväll och efter en kurvig bilfärd genom Barbaresco, nordöstlig riktning från Alba, anländer jag och Francesco till Luca’s azienda. Solen börjar sakta gå ner bakom kullarna. Luca har besök av någon kanadensare som inte vill åka. Skulle inte jag heller vilja, tänker jag. När gästerna åkt frågar Luca om jag ska gå i leran med de där skorna. Jag har alltså inte gummistövlar till knäna på mig utan vanliga skor. Luca fnyser; “You visit Roagna, you walk in vineyard. Roagna IS vineyard”. Jaha, vi tar på oss lånestövlar. Jag sneglar på Cesco, han sneglar på mig, Luca är redan halvvägs ut i salladen. “På andra sidan är Asili, här är Pajé och där växer dolcetto och där springer ett vildsvin”. Vi pratar gräs, vi river gräs, vi plockar örter, vi sniffar och jag tänker att gränsen är hårfin mellan att vara genial eller helt galen. Självklart handlar mycket i Barbaresco, som är ett lite mindre muskulöst vin än grannen Barolo, om leran, örterna och gräset. Vinet här smakar och doftar helt enkelt Barbaresco, en unik växtplats främst för nebbiolodruvan. Med cirka 10 kg lera på varje stövel pustar vi ut i vineriet och får prova vin. Först ut är dolcetto 2009. En underbar skapelse med fin komplexitet i sin rustika bonnighet. Vi river storheter som Montefico, Asili, Vigna Rionda osv. jag vet tillslut inte vilket som är vilket vin. Det finns helt klart potential i den lilla stora killens traditionella viner. Det kommer det alltid att göra; “Roagna non cambia”. Roagna ändrar sig aldrig.

Visiten blev inte alls så lång som jag tänkt mig men det var trevligt ändå! Cesco, Grazie mille!

Dela om du villFacebookTwitter
Säg nåt om du vill

7 kommentarer