Pietro Rinaldi i Madonna di Como

Efter en vecka av sköna möten med människor som gillar samma sak (ost/mat/vin) som en själv är det lätt att bli lite bortskämd. Jag undrar, kan det bli bättre, om nästa nisse eller nissa kan erbjuda något som ytterligare kan spä på den redan fulla grytan av upplevelser. Jo, det kan det. Det är skönt när ens föreställning om något i realiteten är helt motsatt vad man trott.

Det är näst sista dagen och moi, Valerio och Virginia begett oss till torget i Alba för att äta lunch på La Piola, en av Cerettos inrättningar. På undervåningen serveras lunch och på övervåningen är det flott värre, sägs det. Osteria La Piola är av det lite modernare slaget, det märks direkt. Här sitter höga tjänstemän och äter sin lunch, vid bordet bredvid pågår ett affärsmöte men det är ändå humana priser. Vi beställer två Agnolotti, en med ost och en utav salsiccia-bolognesetyp. Valerio beställer något kött av gris. Som vanligt ska det drickas ett glas vin till maten och Valerio tipsar om Pietro Rinaldis Nebbiolo d’Alba Argante 2007. Oj, vad gott det var… matvänligt och helt klockren till min salsicciapasta. Hmm, vad är detta för producent undrar jag. Kort och gott, Valerio ringer upp Paulo Tenino, gift med Monica Rinaldi Tenino, och vips får jag komma på en visit kl 11.00 dagen efter. Förspänt värre!

Egendomen ligger i Madonna di Como en kort biltur sydöst från Alba. Vinodlingarna breder snart ut sig över kullarna och GPS:en börjar räkna ned. Väl framme möts jag som vanligt av en hund, modell argare – kopplad som tur är! Paolo möter mig vid dörren och hälsar mig välkommen. Han undrar om jag vill ha en kopp te. Absolut, vin lär jag väl få smaka ändå! Vi står och pratar lite i köket, jag berättar om min trevliga upplevelse utav gårdens vin. Jo, säger Paolo, den är väldigt bra. Rent av perfekt skojar han. Jag berättar om min fäbless för ost och piemonte och undrar om de, precis som alla andra, kokar ihop sin egen Cugnà (en sorts marmelad på pressrester från vintillverkningen med hasselnötter och valnötter…).Självklart gör vi det!, säger Monica. Monica är kock och är barnbarn till vinmakaren Pietro Rinaldi som egendomen tagit namn efter. -Min mamma kommer imorgon och ska koka ihop en sats för den är nästan slut. De blir lite ostintresserade och vill kika på ostbloggen, de står länge och spanar på alla bilder från Salone del Gusto. Hmm tänker jag, detta kan ta tid. Fast inte mig emot.

Ost- och vinprovning. Kom, kom.. nu sätter vi oss.- Jag tror vi har lite ost också, och självfallet grissini säger Paolo. En lagrad parmesan och en mjuk ost väldigt likt Robiola ställs fram. Toma di Langhe säger Paolo, fast jag satsar mina kort på att de är en Robiola Tre Latti.  Självfallet ställs Monicas mammas alla marmelader fram på bordet och om jag inte kände mig som hemma innan så… vilken gästfrihet 🙂

Egendomen producerar som vanligt en radda viner vanliga för regionen: Dolcetto d’Alba, två olika Barberas, Langhe Nebbiolo en Barbaresco San Cristoforo (som blivit belönad i tidningen Vintages med 90 pinnar, 2006), Arneis, Moscato d’Asti och 200 flaskor Barolo. Dolcetton var väldigt bra, kanske för att det passar så bra till ost och Cugnà, tillverkad av Dolcettodruvor, så det är kanske inte så konstigt. Det fanns potential i Barbarescon, behöver ju oftast luftas ett par timmar eftersom den är så pass ung. Barberorna måste jag testa igen och Langhe Nebbiolon 2008 bör ligga till sig något år. Pjuuh, det är tufft att vara vinprovare! Oerhört välgjorda viner. Sen tar vi tar en tur till ‘fabriken’ för att få lite luft. Där etiketteras Arneis Vigna Hortensia precis.

Ciaoalba.se importerar samt anordnar resor till Piemonte berättar Paolo och de anordnar även provningar på plats här hos Paolo och Monica. Värt att kolla upp.