I september åkte jag och farsan på en liten roadtrip till Österrike. Han har varit där en del men jag var novis i ämnet Österrike och tyrolen. Östtyrolen i detta fall. Jag har försökt komma iväg men det var alltså först nu i september som det blev av. Jag passade även på att boka en natt i södra Österrike hos min gode vän André Cis som jag träffade under min första resa till Barolo/Barbaresco 2010.
Jag och André stötte på varandra på Salone del Gusto i Turin. Jag hade fått ett presspass från grabbarna på Blulab som jag var på studiebesök hos (läs våldgästat). Jag blev så fantastiskt väl mottagen så hälften varit nog. I vilket fall som helst och för att göra en kort historia lång så fick jag presspasset, dagen efter satte jag mig på bussen från Alba till Turin utan att veta ett smack om staden eller matmarknaden. Ska ärligt säga att jag tvekade att åka, jag menar, spendera en hel dag på ett ställe fullpackat med folk, långa köer ELLER att sitta på en vingård och sippa på goa viner. Mm, valet var svårt men jag åkte till Turin i alla fall. Ingen kö för att komma in, det skötte presspasset om. Fick även kuponger till en massa gottigheter, bland annat entré till en avdelning för viner. Och hej och hå vilka viner. Ja, ni ser ju här. Här stod då alltså den gode herrn André Cis från Kartitsch i Östirol och smuttade. Vi kom i samspråk, vi provade viner, vi åt lite mat, vi provade några fler viner och sen någon till. Jag tog ett kort på honom sedan sa vi adjö efter att han nämnt att jag borde komma till hans familjs klassiska Österrikiska hotell ett stenkast från den italienska gränsen. Det var alltså mer än sju år sedan. Ah, ungdomens år…
På vägen från anhalten Lofer möts vi av grandiosa vyer – den ena bättre än den andra.
Vi anländer Panorama Hotel Cis på tisdag straxt efter lunch med ett hyggligt väder. Det börjar dock mulna på och mitt förslag att åka upp och vandra lite bland bergstopparna röstas ned. André tipsar om Unterstalleralm ca 1 timmes färd (sista 30 min på småvägar och grusvägar) från Kartitsch som ofta används av filmbolag som urtypen av en Österrikisk idyll.
Unterstalleralm är en rent magisk plats. Bäckar, vattenfall, en pittoresk krog men först jagade vi en blå himmel och åkte in över den Italienska gränsen en sväng. Vi stannade en stund i Dobbiaco som enligt André skulle vara en sorts centrum för osttillverkning, visst vi såg en stor ostaffär men ostarna var väl sådär.
Väl tillbaka på hotellet får vi en lite aperitif i form av ett glas (det blev flera glas) mousserande vin av typen Petillant Naturel från en liten österrikisk producent (Christoph Hoch). Vinet heter Kalkspitz och årgången 2016 är fantastisk säger André. Jag håller med. Galet bra. Till och med den pilsnerdrickande fadern kan hålla med om detta faktum. Precis innan middagen klättrar jag upp på kullen på andra sidan vägen från hotellet och knäpper några kort på en värmande kvällssol som sakta smeker bergstopparna vid horisonten. Ett riktigt Kodak moment.
Så var det äntligen dags att äta lite gott och framförallt dricka något gott. André hade lovat leta upp ett sammelsurium av goda viner (hotellets vinkällare är nog bland de bättre i Österrike, helt Andrés förtjänst) från de mest obskyra vinområden man kan tänka sig och hans mamma skulle laga lite god mat. Japp, hela hotellet drivs av familjen Cis, mamma, pappa och son.
Först kommer två vita viner tillsammans med en krämig spenatsoppa. Första är en klassisk fransk Meursault från Antoine Jobard (2012) – otroligt fin, välstämd, aningen tropisk, skärande skön syra med subtil fatbehandling. Den andra är nåt märkligt från Hannes Sabathi (Natural Gelber Muskateller), ett vin på druvan muskat, känn på den. Den överglänser Jobards på ren charm och frukt. 60€ för Jobards och typ 16€ för Sabathis tog jag reda på senare. Köpläge, men vem säljer denna härliga trolldryck?
Till huvudrätten (filé av gris med) tar André fram två röda, den ena från norra Italien, den andra från Österrike. Historien om Athos kan behöva ett eget inlägg, Hans Iglers Ab Ericio är kanske inte värt en roman men vilket härligt vin. Båda har rejält med ålder (15-17) år och jag skönjer typisk mognad som om det vore fina årgångar från Barolo. Härliga skapelser med tjära, skogssvamp och körsbär i hallonsås. Athos var heeelt fantastisk…
Det är dags för dessert (minnet säger pannacotta) och nu dukas det fram mindre glas och två stycken mindre flaskor. Söta rieslingar, ahh! Eiswein i roséform – schwarzriesling 2008 från Pfalz och Gabel Müller och ett sött vin från Nikolaihof Steinriesler 1999. Inte dumt alls. Smaklökarna börjar dock blir ganska avtrubbade och jag tänker inte ens berätta om portvinet från 1985. Tidig läggning och vaknar med kläderna på i sängen kl 04.00. Tungt, men det var det värt!
All-in-all, en helt makalöst trevlig vistelse! Alldeles för kort tyvärr och det inplanerade stoppet hos en lokal ostproducent fick strykas på grund av huvudvärk. Tack till André som visade hur ett värdskap ska vara, rekommenderas varmt – Panorama Hotel Cis är precis det man förväntar sig och mer därtill. Jag önskar ni fick tillfälle att stanna här i alla fall en natt. Hälsa från Fredrik 🙂
Panorama Hotel Cis
