Tryckkokaren jag införskaffade på mellandagsrean för några år sedan anser jag vara mitt bästa köksredskapsköp någonsin. Favoriten och det mest enkla är att helt enkelt koka benet ut kilovis med högrev, oxsvans och dylika styckningsdetaljer. Tillsammans med tomater, både färska och passerade på burk. Rödvin, vitlök, tomatpure, några sardeller, lök, blekselleri och så vidare – allt du har hemma som kan ge en fin smak till köttet helt enkelt. Vill du vara lite mer finessig så kan jag verkligen rekommendera att du river blekselleri, morot och lök och sjuder i olivolja sisådär 4 timmar. Resultatet är en brun massa med fantastisk mustig söt smak. Italienarna kaller det sofritto. När du själv anser att ragun är färdig blandar du i sofritton. Nu har du några kilo med förstklassig färdigmat som fryses in portionsvis. En måndagkväll micrar du enkelt och serverar med snabbmakaroner – perfekt när lillpluttens tålamod tangerar nollstrecket. Helgens dito kan med enkla medel bli en italiensk lyxmåltid med finpasta från exempelvis Rustichella d’Abruzzo, Vacche Rosse-parmesan, färska örter och ett glas rödtjut. Och allt klart på 10 min. Jag har även gjort tomatsås som även den ligger i behändiga portioner och det är gott att blanda de två eftersom köttragun är ganska stabbig. Kan också rekommendera att tillsätta finhackad tomat för lite extra god syra. Appliceras med fördel när du värmer ragun i kastrull.
Projektet dricka upp bortglömda flaskor
Vinet för kvällen blev min gamla trotjänare Marchesi Antinori Chianti Classico Riserva 2004. Numera har vinet förpassats till beställningssortimentet (årgång 2008 enligt SB) men leverar fint för pengarna – några år linneskåpet gör inte ont alls. 2004 var ett bra år och det märks när jag häller upp vinet. Redan efter några minuter kommer fina aromer av söt tobak, läder och torkade blommor samt körsbär. 2004:an har ungefär samma struktur som 2001:an, ett vin jag köpte väldigt många flaskor av från Superiore.de åratal sedan. 2004:an har en fin syra och avrundade tanniner. Någon har nämnt att nu i vinets slutfas smakar och doftar vinet endast ekfat men det finner jag inte alls i denna flaska. Det är finstämda dofter med mognad och det är gott, riktigt gott till maten. Däremot poppade jag en flaska som inte var i lika bra skick för någon månad sedan.
Mer ragu →
Mer om Marchesi Antinori Chianti Classico Riserva →
Det där med olika parmesanost till olika maträtter →
Fantastiskt fin bild på junior!
Lillprutte!