Grisfesten del två

Hann ju bara till periodpaus i mitt förrförra inlägg. Nu har några andra som var med (här, här och här) redan fått ur sig det mesta om vilka viner som dracks. Jag ska inte bli långrandig i ämnet, utan endast nämna hur kul det är att vidga en ganska kort vinhorisont (min alltså) med hjälp av viner från de mest obskyra områden i Europa. Jag brukar ju mest hänga i Italien och inom Viniks utbud av bio/ekoviner.

I förrförra inlägget hann jag till det röda som Niklas hällde blint till maten men det var ju faktiskt inte det första vi fick smaka, nene, värden bjöd på lite finriesling i form av Dönnhoff Hermannshöhle Riesling 2007 GG. En fantastisk riesling – allt du kan önska dig i ett vitt vin. Tack för den! Så, nu tillbaka till Niklas röda. Ingen har en aning om vad det kunde vara. Tillslut får vi veta att det är 100% merlot i glaset från en toppproducent från Ungern (på gränsen till Österike) – kan du tänka dig! Japp, och så fortsätter det för nästan varje vin – klassiska druvor men gissningarna haglar. Vitt från bourgogne där gissningarna  börjar i Alsace med riesling och slutar med portugal, en röd portugis där vi gissar på sydafrika och sydfrankrike, en grek på 100% Cab som ingen var i närheten av, mitt röda från Slovenien (Goriska Brda) var också väldigt svårt för de andra att hitta rätt land till. Inte ens druvan 🙂 80% merlot, 10% Cab, 10% Cab franc. Det enda vinet som var relativt enkelt att placera var Puttes röda bourgogne från 2000 samt Ulfs Chinon från Loire (jag kunde inte). Det sista röda glaset hälls av Roberto och samma visa återigen. Det var en Barolo Rocche  2007 från Renato Ratti. Sjukt atypiskt, verkar inte ens som om den klassiska nebbioloparfymen hittades dagen efter.

Apropå Roberto, jag sprang på honom en gång på Mi Piace då han hade armarna fulla med parmesankräm, en kräm jag blivit nästan beroende av några veckor tidigare. Jag var ju tvungen att fråga, det visar sig att Roberto importerar (vid sidan om sitt vanliga kneg) delikatesser (Gattimondo) från området där hans familj är ifrån (Emilia Romagna). Jag fick hans kort och några mail senare visar det sig att han börjat intressera sig för vin så det kändes som en nobrainer att bjuda in honom. -Ta med lite delikatesser vetja så slipper du ta med vin, tyckte vi. Roberto tog ju med vin ändå för att inte tala om godsaker. Färsk pecorino, parmesan (Vacche Rosso), parmesankräm, 3 olivoljor, oliver, Culatello-skinka, typ parmaskinka men lite sötare och utan grisig eftersmak – en favorit! Sen plockar Roberto fram vuxenläsken från Lurisia (Slow food-stämpel) som är ett kapitel i sig. Chinotton smakar nästan som Barolo Chinato, Gassoza tillverkad av solmogna citroner från Amalfikusten, ja, du förstår. Tack för smakproven, Roberto!

Ps. Det står lite vuxenläsk i kylskåpet (Mi Piace säljer 🙂 )