11 november, 2024

Giuseppe Rinaldi i Barolo och Massolino i Serralunga

Cantina Giuseppe Rinaldi

Cantina Giuseppe Rinaldi åker du förbi precis när du lämnar den lilla byn Barolo på väg mot Montforte d’Alba. Rinaldiklanen går tillbaka fem generationer tills slutet på 1800-talet. På den tiden sålde de sina druvor till Falettifamiljen och gjorde så ända tills 1920 då de tillslut satte sin egna flagga på toppvingårdar såsom Cannubi, Brunate, Le Coste och San Lorenzo/Ravera… Rinaldi blandar sina två Barolo från sina olika vingårdar till skillnad mot andra producenter (Massolino) som tillverkar vingårdsbarolo; alltså endast druvor från ett vingårdsläge(cru). Cantina Rinaldi är en liten baroloproducent som endast tillverkar 800 lådor av Barolo Brunate/Le Coste och 300 lådor av Barolo Cannubi/Ravera/San Lorenzo.

Dagen före ankomst försöker vi ringa från vårt boende på Fratelli Revello men det verkar som om ingen kan, vill orkar svara varvid vi tar tjuren vid hornen, vår Alfa Romeo Giulietta i detta fall, och åker dit och ringer på. Marta Rinaldi, dotter till ‘Beppe’ öppnar. Vi bestämmer tid tills dagen efter.

Dagen efter hamnar vi på gårdsplanen. Egentligen är det inte mycket som skallrar om att det tillverkas vin här. En liten skylt vid vägen och en ännu mindre skylt vid ytterdörren. Marta öppnar och visar oss vägen ned till provningshörnan. Ojoj, här finns det historia i väggarna. Marta verkar redigt stressad och vi provsmakar några viner, långt ifrån alla eftersom de är slut eller håller på att buteljeras, deras två Barolos slinker dock ned med gott beröm (unga!!) likaså deras Langhe Nebbiolo som jag köpte på mig två flaskor av. 13€ på plats. Inga ytterligare noteringar. Sorry. Swish-swosh så är vi på vägen hem igen eftersom det är ett par timmar kvar tills vi ska vara i Serralunga d’Alba för att prova lite vin hos Massolino.

Massolino

Massolino har precis som Rinaldi vart verksamma sedan slutet på 1800-talet. Företaget har sedan blivit ett modernt inslag i Serralunga. Nu byggs helt nya lokaler bland annat ett provningsrum med grandios utsikt över Massolinos vingårdar (se foto nedan).

Vi leds till ett mysigt rum där vi får smaka vin. Ingen stress här inte.

Langhe Chardonnay
Nötter, bröd och lite ylle tillsammans med persika och päron och citrus. Smooth, fin syra och ganska delikat helt enkelt. 13.90€ här.

Dolcetto d’Alba 2010
Jordgubbar och hallon, timjan och lakritshallon. Hög syra med en trevlig strävhet. Den flaska vi köpte med var inte lika rödfruktig.

Langhe Nebbiolo 2008
Orange, muskot, söt tobak, tjära och rosor. Hög syra, fin balans med söt cassis i eftersmaken.

Barolo 2007
Orange klar färg. Skog och svamp, mosade hallon med den klassiska målarfärgen i doften. Sträv och fasen rätt elegant. 20€ på plats.

Barolo Margheria 2007
Viol och blommor. Målarpyts och balsamvinäger. Svarta körsbär. Sträv och tjurig men tidens tand lär runda av kantigheten. Virket finns.

Barolo Parafada 2007
Blodapelsin och röda bär. Lite salmiaksalt men samtidigt sweet on the nose. Stora tanniner. Lite ur balans just nu.

Barolo Parussi 2007 (nyhet, en vingårdsplätt i Castiglione Falletto)
Skoputs. Mörka körsbär, ceder, lakrits, tjära. Lång eftersmak med lakrits och kirsch.

Barolo Vigna Rionda 2005
Körsbär, hallon och torkade rosor. Tobak och svamp. Torr och sträv med fina tanniner.

Barolo Vigna Rionda Dieci Anni (10 år)
Det doftar fasiken Cugna (marmeladen gjord på pressrester från trakten)! Svamp, smör, tobak mogna körsbär. Balsamisk med kaffe och rostat bröd. God lång eftersmak med lite rostad spik, blodapelsinskal. 100€ på plats.

Ett riktigt trevligt möte med ett hyggligt stor vinproducent. Medans Rinaldi är nördarnas paradis är detta turisternas. Vitt, rent, snyggt. Både på gott och ont. Överlag tyckte vi/jag att Massolinos viner överlag har en rödfruktighet som är lätt att låtas förföras av. JAg köpte en Barolo normale 2007 med hem så får jag se om den håller vad provningsglaset lovade. Rinaldi är ren njutning på flaska verkar det som.

Vigna Rionda 2001 rinner ner i glaset. Guiden sa att nu har nu provat, nu ska vi dricka! Fast det räckte gott det vi redan sippat. Synd.

Dela om du villFacebookTwitter
Säg nåt om du vill

6 kommentarer
  • Ah, sorry att det inte blev så utförliga noteringar om Rinaldi (o inte Massolino heller)… klockan var tidig förmiddag och det kändes rätt stressigt. Kul att få vara där iaf 🙂

  • Hej Fredrik, det var dejligt at læse om jeres oplevelse, og helt ok at det ikke blev så udførligt med beskrivelsen. Skønne billeder i øvrigt.

    Selvom oplevelsen hos Rinaldi, lød til at være lettere streset/ tidspresset på grund af Rinaldi, hvilket jo er lidt ægerligt.

    Hilsen
    Flemming

  • Trevlig lesning Fredrik! Jag var också en sväng innom Massolino under mitt besök i mai. Och en härligt söndagslunch hos Schiavenza. Det verkar som vi har många av dom samme idolarna!