Cantina Giuseppe Rinaldi
Cantina Giuseppe Rinaldi åker du förbi precis när du lämnar den lilla byn Barolo på väg mot Montforte d’Alba. Rinaldiklanen går tillbaka fem generationer tills slutet på 1800-talet. På den tiden sålde de sina druvor till Falettifamiljen och gjorde så ända tills 1920 då de tillslut satte sin egna flagga på toppvingårdar såsom Cannubi, Brunate, Le Coste och San Lorenzo/Ravera… Rinaldi blandar sina två Barolo från sina olika vingårdar till skillnad mot andra producenter (Massolino) som tillverkar vingårdsbarolo; alltså endast druvor från ett vingårdsläge(cru). Cantina Rinaldi är en liten baroloproducent som endast tillverkar 800 lådor av Barolo Brunate/Le Coste och 300 lådor av Barolo Cannubi/Ravera/San Lorenzo.
Dagen före ankomst försöker vi ringa från vårt boende på Fratelli Revello men det verkar som om ingen kan, vill orkar svara varvid vi tar tjuren vid hornen, vår Alfa Romeo Giulietta i detta fall, och åker dit och ringer på. Marta Rinaldi, dotter till ‘Beppe’ öppnar. Vi bestämmer tid tills dagen efter.
Dagen efter hamnar vi på gårdsplanen. Egentligen är det inte mycket som skallrar om att det tillverkas vin här. En liten skylt vid vägen och en ännu mindre skylt vid ytterdörren. Marta öppnar och visar oss vägen ned till provningshörnan. Ojoj, här finns det historia i väggarna. Marta verkar redigt stressad och vi provsmakar några viner, långt ifrån alla eftersom de är slut eller håller på att buteljeras, deras två Barolos slinker dock ned med gott beröm (unga!!) likaså deras Langhe Nebbiolo som jag köpte på mig två flaskor av. 13€ på plats. Inga ytterligare noteringar. Sorry. Swish-swosh så är vi på vägen hem igen eftersom det är ett par timmar kvar tills vi ska vara i Serralunga d’Alba för att prova lite vin hos Massolino.
Og jeg venter spændt på en beskrivelse af vinoplevelsen, hvordan vinene smagte 🙂
Ah, sorry att det inte blev så utförliga noteringar om Rinaldi (o inte Massolino heller)… klockan var tidig förmiddag och det kändes rätt stressigt. Kul att få vara där iaf 🙂
Hej Fredrik, det var dejligt at læse om jeres oplevelse, og helt ok at det ikke blev så udførligt med beskrivelsen. Skønne billeder i øvrigt.
Selvom oplevelsen hos Rinaldi, lød til at være lettere streset/ tidspresset på grund af Rinaldi, hvilket jo er lidt ægerligt.
Hilsen
Flemming
Tackar, och man kan förstå att det är stressigt, det är få som arbetar där hos Rinaldi.
Trevlig lesning Fredrik! Jag var också en sväng innom Massolino under mitt besök i mai. Och en härligt söndagslunch hos Schiavenza. Det verkar som vi har många av dom samme idolarna!
Det verkar så 🙂