2 december, 2024

Vuxenmat på burk

Efter att ha sprungit på Willys i Sickla och inhandlat barnmatsburkar gled jag förbi Mi Piace på vägen efter en liten bit parmesan. Fick ett tips av Putte att testa en ny produkt – en typ av ragu på glasburk. Jojo, på glasburk alltså. Jag ställer mig lite frågande till mat på glasburk. Faktiskt. Fast barnmat på glasburk köper jag ju frekvent, tänker jag sen. Okej, stoppar jag sonen full med dylik mixtus från semper and what not så får jag väl själv ställa smaklökarna till arkebusering. 

Burkmaten är dock lite roligare än vad jag först trodde. Producenten är ‘Amerigo 1934‘ som egentligen är en trattoria/restaurant som på senare tid konverterat matlagningen till slowfood-rörelsen (vad nu det innebär) och tillverkar lite olika produkter bland annat ragu i tre olika utföranden: Panzetta (fick följa med hem), Salsiccia och Prosciutto. Ragun är helt fri från E-ämnen och vad jag kan se även konserveringsmedel. Bouno. Även en paprikaröra (Peperonata) fick henka på hem som enligt utsago ska vara grym till kött. Återkommer om det.

En liten burk som jag glömt att nämna här på bloggen är Elisir di Parmigiano Reggiano – en sorts potkäse på äkta parmesan (från samma importör som ragun), olja och vitt vin. Dags att den får ett välförtjänt omnämnande. Grym till det mesta du kan tänka dig som du vanligtvis har parmesan till och som du inte visste att du behövde parmesan till – som till exempel ragu på pancetta såklart. Och bröd.

Jag hällde innehållet i en liten kastrull och satte på pastavattnet i en annan. Linguini från Rustichella d’Abruzzo är nog bland den godaste pastan jag känner till. Ragun får bli nästan kokande när jag tillsätter lite Elisir av parmesan och drar från plattan. Jag skrapar lite parmesan och strösslar över tillsammans med lite bra olivolja. 12 minuter senare står en riktigt bra pastarätt på bordet samtidigt som lillplutten får sin potatis- och majspuré med kalkon. Den anrättningen tog också slut. Mer finns att läsa på Gattimondo →

 

 

Dela om du villFacebookTwitter
Säg nåt om du vill

6 kommentarer
  • Grymt ju! Jag tror att jag sett en kort dokumentär om Amerigo 1934 faktiskt, och det verkade sjukt spännande och gott.

    Hörde om en tapasrestaurang i Spanien (Barcelona kanske?) som gör alla sina tapas av burkar/konserver från hela världen. Men då snackar vi inte Eldorados tonfisk et al, utan snarare lyxråvaror inlagda av entusiaster. Dom köper upp små mängder, så det blir alltså svårt att få samma tapas mer än en gång 🙂 Coolt!

  • Ah, kul.. verkar som om restaurangen är riktigt välkänd 🙂 Inte konstigt kanske då den funnits sedan 1934!

    Riktigt coolt, kanske är det dags att leta schyssta konserver.. lättlagat och snabbt är ledord hemma just nu 🙂

    Du, kan inte du skicka mig ett tomt mail via mitt kontaktformulär så kan jag svara, jag har en liten fråga..

  • Hm, me like. När snabbmat är bra är det riktigt bra.

    Schyst bild, om det inte blir bra med allt på samma, klipp ihop. ;)..

    Btw, you got mail..

  • Nu på onsdag går färden till Emilia-Romagna och Toscana. Torsdag kväll är bord bokat på Amerigos restaurang i Savigno. Senaste besöket var i juni och jag känner ännu de fina smakerna och längtar till att få sätta mig i den mysiga restaurangen. Recept för Amerigos produkter finns på deras hemsida (www.amerigo1934.it). Man får klicka sig fram lite och några recept saknar Engelsk översättning – något jag ska ta upp med dem. Peperonatan kan användas både kall och värmd som tillbehör till tex kött, pasta eller till vad man tycker det passar till. Kanske jag kan återkomma med bilder och berätta mer om Amerigo? Hälsn Roberto på Gattimondo

  • Ah, låter inte helt fel 🙂 Tack för tipset Roberto, ska nog ta o kolla upp andra burkar från Gattimondo också 🙂

    ps. kikade på hemsidan, så Gattimondo är ditt företag? Kul! Elisir di PArmigiano är en fullträff!