Vacherin Mont d’Or/ Haut Doubs är en åh-så trevlig ost just nu i vintermörkret. Den är i säsong och hittas i våra ostbutiker (Mi Piace i Sickla och Huddinge har den i alla fall varje vinter). Nu har jag äntligen köpt den och ska göra en klassisk maträtt; fondue med kokt potatis, charkuterier och surdegsbröd.
Osten är både en fransk och schweizisk produkt och härstammar från alperna i gränsområdet där nästan all komjölk går åt till att producera de klassiska hårdostarna Gruyere, Le Etivaz, Comté osv. Den schweiziska varianten heter Vacherin Mont d’Or (pastöriserad) och den franska heter Vacherin Haut Doubs (opastöriserad). Men nu är det vinter och det finns inte så mycket komjölk till att producera dessa ostkolosser – därför tillverkas Vacherin Mont d’Or och Haut Doubs. Patrik på Mi Piace tipsar om att osten helst ska ha passerat sitt bäst-före-datum med några dagar för att vara allra bäst som fondue-ost. Osten är i sin fasta form en ganska tråkig ost, inte alls så smakrik som hårdostarna från samma område. Men den passar perfekt som fondue-ost!
1. Ta bort plasten och blöt träsken med en våt trasa (ren disktrasa rekommenderas)
2. Picka hål på den skrovliga ytan och tryck även ned ett par vitlöksklyftor.
3. Häll lite vitt vin över.
4. Slå in i aluminiumfolie.
5. Värm i ugn på 175-200 grader i 25 minuter.
Osten ska vara rinnig när den är klar. Pass upp så inte alltihop kokar – ta ut den vid något tillfälle och kika på rinnigheten. Såhär i efterhand kan jag tycka att det går lika bra utan den kokta potatisen. Surdegsbrödet var riktigt gott att doppa tillsammans med charkuterierna: prosciutto av vildsvin, stark salami (Ventriccina), coppa och parmaskinka.
Ett vitt vin är att rekommendera, jag köpte en enkel Petit Chablis (nr 5585).
Ps. Inte alltid lätt att stava rätt när det gäller franska ostar. Haut Doubs heter ju ostjäkeln. Inte Hautes Doubs.
Åh herre, det ser snuskigt gott ut.
Syndigt!
Ser fantastsikt mumsigt ut… Men Fredrik, efter att noga ha studerat kossorna i just detta område så upptäckte jag att de lever ju hela sitt liv i konstant uppförsbacke! Om det är så att frambenen är kortare än bakbenen så skulle det inte förvåna mig ett dugg… Men dessa kossor käkar klorofyllgrönt gräs hela dagarna o frodas med utsikt över svindalnde alper o glaciärer så det är klart att deras ostar blir busgoda 🙂
Haha.. ja, så är det nog. Och du, fortsätt för all del med skarpsinniga iakttagelser från det inte så alplika området runt Trosa 🙂
[…] som den nyss bloggade osten Vacherin Haut Doubs är detta en perfekt fondueost. Granbarksost heter den och är Jürss Mejeris första registrerade […]