Dyrt alltid gott?
Jag har alltid vart lite skeptisk till dyra pastapaket i glättiga förpackningar. Dom där gula paketen vad nu producenten heter (Martinelli?) faller mig inte alls i smaken. Däremot är pastan från Rustichella d’Abruzzo lika dyr men dubbelt så god. Vi brukar säga finpasta eller helgpasta för det är lite festligt att plocka fram ett pastapaket. Jag vet inte vad det beror på men det måste vara guld i mjölet. Rustichella d’Abruzzo marknadsför sig som genuina mathantverkare (Lavorazione Artigianale) efter en stolt pastatradition sedan 1924 och hittas några mil inåt landet från staden Pescara i Abruzzo.
Hemligheten bakom Rustichella d’Abruzzo’s pasta
Hemligheten med pastan sägs vara det högkvalitativa mjölet som blandas med bergskällvatten samt de bronsformar som används för att skapa den såsvänliga skrovliga ytan. Även den långa torkperioden på cirka 40 timmar låter pastan behålla sin smak och näringsvärde. Sedan ett tag tillbaka arbetar Rustichella d’Abruzzo enligt ISO9002 och har rönt stora framgångar med sin mångsidiga pasta.
Riccia, Torchietti, Canneloni…
Mina favoriter är Linguine till pasta med olivolja, peperoncino och hackad vitlök samt klassisk bolognese. Pappardelle till ragu. Bruten Fusilli col Buco till gräddig pasta med salami, ruccola och mycket bergsparmesan. Riccia med gräddig röd pesto och ugnsbakad riven kycklingfile med hackade soltorkade tomater på toppen. Torchietti till grön pesto med Culatello-skinka och massor med Vacche Rosse-parmesan. Canneloni till just… Canneloni.
Rustichella d’Abruzzo, helt klart bäst! Har helt slutat med B och nu är det den här som gäller… jämt! (Ok nästan iaf…) 🙂
Beroendeframkallande! Med B menar du Barilla? 😉
Hehe, kanske det! 😉
Hejsan!
Disclaimer: jeg har kendt pasta’en siden 1973 og er deres agent i Danmark siden 1976.
det hedder Martelli og ikke Martinelli. At du ikke kan lide den er mere end legitimt men at sammenligne den med
Rustichella – som er en glimrende pasta – er som at sammenligne en håndværksbord med en solid masseproduceret IKEA.bord.. Som sagt: respekt for de personlige preferencer men der er nogle objektive forskeller Rustichella er en brand som har outsorced produktionen til halvindustreille producenter og har i deres produktionsomkostninger intet belæg for at være dyr. Martelli er en af de sidste rigtige håndværksproducenter med en output på cirka 25.000 kilo om måneden. Rustichellas produktionstal er undisclosed. Luft, vand, korn, bronsform: alle producenter fremhæver det som vigtigt. Det eneste der er vigtigt for pasta er
tørringsperioden og – temperaturen. Rustichella bruger lang tørring for kun nogle af formaterne. Hos Martelli er det for alle de fire – nu fem – formater. Volumen af produktionen er afgørende for i hvor lang tid man kan tillade sig at lade pasta’en tørre.
Næste gang du er i Italien besøg familien Martelli i Lari, Pisa (jeg kan arrangere et besøg) og så prøv at finde hvor Rustichella fremstiller deres forskellige type pasta, hvem der fremstiller den og hvordan. Som sagt: det er glimrende pasta begge to
og i bund og grund er der den personlige preference, der er afgørende (jeg har også importeret Rustichella dengang de var en lille/mellemstor producent og elsker stadigvæk deres linguine) men der er dog objektive forskelle som sætter Martelli i en hel anden, højere klasse,uanset personlige preferencer.
Tack, tror nog i och för sig inte att jag prioriterar att besöka en pastaproducent vars pasta inte faller mig i smaken. Då reser jag hellre tillbaka till Mauro Musso på Casa dei Tajarin i utkanten av Alba som tillverkar 80 kilo om dagen, själv. Fast hans mamma hjälper iofs till att tvätta äggen och pappan tvättar pastamaskinen. Eller varför inte PASTIFICIO LA GENUINA ett familjeföretag i Apulien, 250 kilo om dagen, lång torkning. Båda är i min smak godare än Martellis, men de är heller inte samma typ av pasta.
Men i slutänden passar ingen min matlagning bättre än Rustichella d’Abruzzo. Så det kanske finns en anledning till varför de är framgångsrika? Jag har mailat dem och frågat om jag kan komma på besök till deras pastafabrik, ska bli intressant att se om de svarar 🙂
Hej!
Kan inte annat än att hålla med! Rustichella är grymma. Var på en föreläsning med deras starke man en gång och han berättade att de gör på ett år ungefär vad barilla gör på en dag. Att heston använder deras pasta gör väl inte saken sämre heller…
Inte direkt va?! 😉
Ps. Då är det ändå en ansenlig mängd pasta de tillverkar med tanke på gigantiska Barilla!
Exakt! Industriellt fast under ordentlig kontroll!
Nu blir jag sugen. Är inte heller helt kompis med Martelli, eller, absolut inget fel men motsvarar inte priset. Så brukar jag tänka om den mesta pastan, som du inleder med.
Men var hittar man denna? Och kom nu inte dragande med Mi Piace i Sickla igen 😉
Haha,
jag fick kontakt med Ester på Rustichella, hon skulle fixa bilder från tillverkningen samt ordna med besök om någon vill följa med ner till Abruzzo 🙂 Jag bad även att importören skulle mejla vilka butiker pastan saluförs.
Mi Piace i Sickla har allt man behöver! 🙂 Särskilt trevlig är den hemkörda röda och gröna peston!
Forlåt, hur mycket kostar Martelli i Sverige ??
60-70 kr /500 g
Uhmmm…!det verkar dyrt. Jeg önskar inte a blanda meg i folks profit, även der er något som inte stemmer:
http://www.spaghetti-martelli.dk/products.php?id=1 65,- DKK for 1.000 gram och tit är där promotion.
Ciao,
Carlo
Säkert billigare utanför Stockholm… inte så ‘billigt’ dock.
Vem importerar och säljer Rustichella d’Abruzzo ?
Det är lite oklart i dagsläget, Ester på RdA har mailat svenske importören, tvivlar på svar.
Hej! Rustichella importeras av italiana food selections, stockholms mig veterligen bästa leverantör av italienska delikatesser. http://www.ghitaliana.se/
Deras grejer finns bl a på Sabis i Fältöversten, Ica i Nk, Ica i Liljeholmen, Ica i Viksjö och A tavola i Vasastan, Operakällaren och Nobis.
De säljer också bl a la pasta di aldo, Culatello di Zibello, http://bloggar.aftonbladet.se/schulman/2011/03/norra-europas-mest-rinniga-ost/ bergamos bästa taleggio, och en pancetta som är to die for. Självklart färska buffelgrejer från neapeltrakten, oljor och vinäger, korvar och San Patrignanos grejer.
Du är som ett vandrande jävla lexikon! 🙂
Sorry, två länkar och kommentaren hamnar i spamkorgen… missade.
Men kan ju lika gärna vara länken till Schulman som kraschade hela systämet!
Haha jag har väl ett par år i branschen och yttrar mig bara på mina domäner! 😉
Ja Aftonbladet är en riktig krascharsida asså. Inte WCTC direkt, super smooth.
Såg att du tog upp förhållandet delikatessbutik – snabbköp i ett nyare inlägg, det är intressant ur många aspekter och tål att debatteras, lite beroende på om det är butiksägare eller producenter eller ens egna preferenser man vill stödja!
Hehe 🙂
super smooth… absolut. Och nu även responsiv 🙂
Det är ju självklart att drakarna vill sälja. De har ju fattat vad som säljer i delibutikerna och vill såklart plocka russinen (produkter som det skrivs om) därifrån till sin egna butik runt hörnet. Låt oss ta Parmigiano Reggiano/Pecorino/Mozzarella, senast jag besökta ICA Kvantum i Sickla kunde jag räkna minst 20 olika vacuumförpackade varianter. Matric och ZETA dominerade. ZETA marknadsför en Ekologisk PR lagrad i 22 mån. Kanten på den osten är räfflad, det är med andra ord en PR Mezzano, en ost inte lagras mer än 12 mån eftersom den inte anses ha den kvaliteten för ytterligare lagring…
Hur ska gemene man veta detta? I en specialaffär BORDE detta inte förekomma, men så är jag inget fan av det som säljs på Södercheesen heller för att ta ETT exempel.
För mig finns det två (4 butiker) i Stockholm affärer där jag vet vad jag får. Androuets butiker och Mi Piace i Sickla. NK saluhall i all ära men det är rätt uppblandat med standard vacuumförpackade även där. A Tavola är bra om än lite svajjigt ibland.
Nu glider jag från ämnet märker jag…
Ok, då förstår jag vad du menar. Trodde du syftade på delikatessförsäljning (lösvikt) och inte färdigpackat standardsortiment.
Jag menade faktiskt delikatessförsäljning över disk men var lite i gasen över utbudet av parmesan i ICA Sickla, glömde faktiskt titta efter i delidisken om de även sålde parmesan där.
Vi plockar upp bollen en annan dag 😉
Haha ok, jag vet vad du menar! Muttrar högt att “den här skiten tänker jag inte betala för!” och stormar ut.
Allmänt kan väl sägas att kunniga delikatessbiträden/saluhallsdiskar/delibutiker inte växer på träd! Kött och fisk, vin och cocktails, kok- och stek finns det gott om experter på, men så fort det blir syrakulturer inblandade lyser kunskapen kring hantering och ursprung med sin frånvaro. Om det beror på att kunderna är okunniga eller ointresserade, låga löner och dåliga karriärsmöjligheter, svåra arbetstider eller att branschen bara är för ung i Sverige, låter jag vara osagt!
Som sagt, det finns guldkorn och eldsjälar och de ska stödjas!
Man kan hoppas att rådande trend med matintresse (tv-program och konsumentbloggar går nästan 14 på ett dussin nu) ger efterklang och lyfter hela svenska matbranschen även på lång sikt!
När jag själv är konsument bryr jag mig egentligen mer om producenten snarare än butiksinnehavaren, ligger korvhantverks paket bredvid Icas egna aids-bratwurst tror jag de har möjlighet att nå fler konsumenter. Hittar jag rustichella i lokalbutiken eller en 24 månaders Parma med gårdsnamnet utmärkt, jublar jag! Jag tror på affärskoncept liknande Cajsa Warg snarare än de som erbjuder bara en eller två typer av livsmedel.
Mycket text nu men det känns friskt att ventilera lite!
Det är bra, det är alltför få ventiler här inne och kommenterar 🙂
Absolut, jag skulle också jubla, i den lilla hembutiken tror jag det finns möjligheter att påverka urvalet. Fast jag tvivlar på att varumärket Korvhantverk (för att ta ett exempel) tjänar på att finnas på stora livsmedelsbutiker OCH fina krogen samt kött/delibutiker i stan. Det kommer säkerligen bli svårt att hålla ihop konceptet (korv i liten skala) framöver så goda som de är.
Japp, Cajsa Warg är ett bra exempel, även Oaxen vad jag hört.
aids-bratwurst 🙂
Pastanördar! Det var ett nytt fenomen för mig.
Kan ni inte diskutera huruvida man kan äta pasta som kokats i annat vatten än det som utvinns ur de lokala källorna invid pastafabrikantens ägor?
Men absolut, det är väl självklart att alla pastaälskare använder italienskt källvattnet i anslutning till pastafabriken… eller kokar i San Pellegrino. Dunkar med vatten går att köpa varje torsdag på Mi Piace… tar slut direkt!