Pasta gremolata med St Lario och Luca Roagnas Barbera d’Alba från 2004

Nuförtiden, när vi har en liten illbatting i hushållet, premieras festlig mat som kan tillagas i ett nafs. Pasta med gremolata, prosciutto St Lario och parmesan (24 mån) är precis så enkel att den nästan lagar sig självt. Gremolatan kan med fördel göras dagen innan så att smakerna hinner sätta sig.

Jag köpte 1 hg St Lario prosciutto som var oerhört väldigt mjäll och god istället för den grisaktiga, lite rökta parmaskinkan som testades först (varför kasseras inte dålig skinka, alla kunder smakar ju inte vid disken). Råvarorna till gremolatan hittas varstans; persilja, vitlök, citron, olivolja och salt. Gremolatan kan blandas efter tycke och smak. Jag brukar inte överdosera vitlök då sambon är lite känslig.. däremot föredrar jag lite bättre olivolja – smaken är ganska olik den vanliga zetan på ICA. Gremolatan då: Dä ä bara å hacka en bunt persilja, vitlök efter behov, riva citronskal och hälla på olivolja till blandningen blöder och smaka av med lite salt. Blanda, blanda och fyll eventuellt på med mer olja.

Pasta formati speciali

Pastan för fredagen blev den otroligt goda Rustichella Abruzzo ‘Torchietti’ som passar perfekt till ändamålet. Testa och känn skillnaden på pasta & pasta. Cecchi’s står sig slätt. Och Cecchi är ju ändå god. Hittas på Mi Piace.

Ricetta per due genti

4-5 dl pasta Torchietti
1.5 dl gremolata
1 hg god parmaskinka
1 dl vispgrädde
Flagad parmesan (24 mån), överdosera gärna
Olivolja
Salt

Koka pastan, ta bort överflödigt fett från skinkan om det stör. Flaga parmesanen. Värm tallrikarna i ugnen en aning. När pastan är lite mer än al dente, slå bort vattnet och häll tillbaka pastan i kastrullen och ställ tillbaka på plattan (medelvärme på plattan) häll i grädden och nästan all gremolata. Blanda och låt grädden ‘kräma’ till sig. Veva runt så att all pasta får sin beskärda del av grädde och gremolata. Lägg upp på tallrik, på med skinka parmesanen. Gremolatan som blir kvar kan du med gott samvete utöka med mer olja – blir snyggt att ringla över. Eventuellt lite flingsalt på toppen. Done!

Roagna Barbera d’Alba 2004

Jag har sagt det förut; matvinet nummer ett till pastarätter kommer från Piemonte, druvan heter Barbera och dra åt skogen vad gott det är. Perfekt matchning till maten på bordet. Vinet har jag druckit för och det blir bara bättre tycker jag. När ett vin smakar bäst efter tre dagar i kyl, då finns det lagringspotential. Är det inte meningen att Barbera ska drickas ungt? Inte Roagnas iaf. Pure frukt, skön syra och en fin avslutning. När jag smakade den sist var jag inte helt övertygad. Möjligen för att det stod 7 andra Barberas på rad. Vinet är opakt blålila, som sig bör. En härlig doft av mörka körsbär och annan mörk frukt. Efter tredje dagen har några röda bär förvirrat sig ner i flaskan. Kryddor med lite lavendel på toppen en uns lakrits gör sig påmind. Smaken domineras av frukt. Lite sötfruktigt med fin koncetration och syra och en lakrisal-salt avslutning. Bristly importerar. 199 kr.