Åh, detta raljerande om Nebbiolos förträfflighet! Tröttnar jag aldrig elleh? Den sista dagens strapatser i Italien och vi har äntligen vågat trycka på ringklockan till Via Roma 15 där Maria Teresa Mascarello skapar underbara mixtuser. Cantinan är välkänd i Barolo slash världen och det är (var) framförallt Maria Teresas pappa Bartolo som stod varumärket: ‘a stubborn traditionalist with an artistic mind’… Känd som motståndare till fransk ek och Berlusconi och gillar att måla/teckna sina egna etiketter. Etiketten ovan är ett känt exempel där Berlusconi gömmer sig bakom fliken med grisen. Träffande beskrivning…
Bartolo blev 78 (-2005) och det är nu Maria-Teresa som i sin fars och farfars fotspår tillverkar viner som de alltid gjort. Ordet ‘cru’ finns inte ens på världskartan. Mascarello tillverkar sin Barolo av druvor från flera olika vingårdar i Barolo (Cannubi, San Lorenzo, Rué) och La Morra (Rocche) till skillnad från de flesta andra producenter som tillverkar enskilda vingårdsviner som till exempel prod. Schiavenza i Serralunga d’Alba (Barolo Prapó, Broglio, Perno, Bricco Ceretta). Inget fel i det – Schiavenzas viner är ju helt fantastiska (billigt är det också).
Så i alla fall öppnar en äldre dam som ledsagar oss några dörrar nedåt gatan. Maria-Teresa dyker upp i dörröppningen och jag presenterar mig som Paolo Casalis vän – ni vet han som som regisserat dokumentärfilmen ‘Langhe DOC‘ (trailer) där Maria-Teresa är med. Vän och vän förresten, lite måste man ju ljuga – jag och Paolo är ju bara Facebookvänner. En av mina bilder hamnade ju på filmens hemsida. (oerhört smickrande) efter mitt lilla inlägg om ostmakaren Silvio Pistone. Aja, det lilla ljuget gjorde att vi fick komma in i cantinan i alla fall. 🙂
Klockan är 9.30 och det är kanske lite tidigt att prova vin men vafan. Vi börjar med att kika på fabriken med alla tankar och tunnor. Längst in visar MT oss den privata vinkällaren och raderna med gammal Barolo. Tiden står still.
Vi går tillbaka till ‘kontoret’ och MT berättar om företaget och filosofin bakom vintillverkningen. Det slår mig att jag fått helt fel bild av Maria-Teresa. I dokumentärfilmen tyckte jag att hon var ganska kärv och barsk. Det är i själva verket tvärtom. Så varm och go 🙂
-Hmm, vad ska vi öppna?
Lite vintrött kille. Goda viner är bara förnamnet. Fick med mig en Barolo 2006 med konstetikett. -You are special! Jo, jag tackar.
Artikel om Bartolo i NY-Times
Wow, Federico! Du vilar inte på hanen må en säga…
Låter magiskt, och vilka underbara bilder! Själv har jag gett mig f-n på att spara besöken hos Bartolo Mascarello, Giacomo Conterno och Cappellano tills jag är mer indrucken på dessa – för att liksom “spara” de heliga Graalerna.
/Patrik
Hehe, jag betade verkligen av legendarerna – bara att passa på tänkte jag! Inget att vänta på, det kommer ju nytt vin varje år , jag kommer nog klämta på klockan hos Maria-Teresa och Augusto igen. Och igen.
Hade endast smuttat Mascarellos Barolo 2006 på Vini d’Italia förra hösten så det kändes lite sådär… kan ju börja när jag ringer på din dörr om några veckor 🙂
Man längtar tillbaks!
Dä ä ba o åk!
Veldig fin blogg. Vet du forresten hvor man får kjøpt fimlen Langhe DOC? Har prøvd å søke litt på nettet men ikke funnet den for salg.
Tack Jonas, jag ska försöka kontakta Paolo – regissören. Kanske kan han skicka till mig så kan jag skicka vidare. Det är fler som vill ha.
Ja det haddet vært supert. Får du tak i den så sendt meg gjerne en e-post.