Påsksöndagen var det dags för en mat och vinkväll. Nu var det ett tag sedan det ‘gamla’ gänget träffades, tror det blir fjärde gången för mig och alltid fantastiskt trevligt. BARBERA 2004or | PIO CESARE-kväll | CAPPELLANO-kväll. Det är en ynnest att bli inbjuden. Fast det blir ju dåligt med ost om inte jag kommer, jag har alltså fattat vad det handlar om. Era svin! 😉 Temat denna gång var Barolo från 1958 – en sorts återträff från den gången då vi testade ett gäng av Cappellanos Barolos. 1958:an den gången kändes som en aspirant till att bli kvällens vin men den kom och gick på nåt konstigt vis – ibland lite korkad, ibland helt fantastico. Mr T hade således ordnat fram ytterligare en flaska av dito tillsammans med tre andra Barolis anno 1958: Enrico Serafino, Franco Fiorina samt Borgogno Riserva. Ja, det är inte lätt att hålla tillbaka en tår i ögat av en sådan laguppställning. Vi håller andan när korkarna flyger medelst smulas sönder. Tänk ALLA flaskor är friska! Wohoo. Let’s go!
Först lite bubblor i form av Spumante och mousserande från Franciacorta
Men först ska vi smutta på lite Bruno Giacosas Spumante 2004 samt Ca del Bosco NV från Franciacorta (en vinregion i Lombardiets södra region, känt för sina mousserande viner). Baserat på mina erfarenheter av ost till bubbel väljer jag att ta med tre sorters olika hårdostar. En Vully från Freibourg i Schweiz som enligt tradtionen tvättas med Pinot Noir (en druva vanlig i Champagne), en Comté från Jura i franska alperna samt en Beaufort d’Alpage (fruktig och litet nötig) från Savoien också i Frankrike.
Båda vinerna levererade men enligt D, som tagit med Franciacortan, var den inte så som han mindes den, Vi vanliga dödliga däremot tyckte att det var ett riktigt bra bubbel – en perfekt aptitretare. Likaså Bruno Giacosas Spumante var pärlande god. Tillsammans med ostarna sjöng vinerna med klar stämma. Otroligt goda ostar ska tilläggas. Till Franciacortan ansåg de flesta att Beauforten var den godaste osten och Spumanten var helt fantastisk till Vullyn vilket kanske inte är så konstigt eftersom vinet är tillverkat av 100% Pinot Nero, precis, samma vin som osten badat i.
Franco Fiorina Barolo 1958
Franco Fiorina är först ut i glaset. Så likt en kopp te ett vin kan bli. Ur glaset strömmar dofter som om det var den finaste aprikoslikören i glaset, varm brun målarfärg och söta knäckiga kolapraliner med en rönnbärston. Efter någon timme har Barolon tuffat till sig. Romrussin, äppelmos och päron även en söt balsamisk ton och torkade frukter. Ja, det var doften det :), en härlig sniff. Smaken är inte fy skam heller, eventuellt är det synd att kalla det Barolo as we know it, mer som madeira. En söt känsla med aprikoser och torkade frukter. Inte direkt någon påtaglig syra men den lite söta frukten väger upp upplevelsen. Ålder och elegans. Är mest förbluffad över hur ett 54 år gammalt plonk kan dofta så otroligt gott.
Enrico Serafino Barolo 1958
Det andra glaset bjuder sedvanlig Barolofärg. Nu börjar det likna Barolo även i doft och smak. Gammal tjära och sjögräs. Animalisk/metallisk känsla. En grön vegetal arom av bruten tulpanstjälk. Rostig spik säger någon. Även peppar. Nja, jag blir inte av med algdoften och får låna lite större glas istället för mina lite mindre. Ah, det blev en aning bättre – första gången jag känt skillnad på olika glas. Riedels affärsidé kanske stämmer ändå 😉 Smaken är lite chokladig med mycket tuffare tanninstruktur än förra glaset.
Dott. G. Cappellano Barolo 1958
Kvällens samlingspunkt. Legendarisk producent, allas (nästan) förhandsfavorit om att ta hem titeln ‘kvällens vin’. Det börjar dock lite trevande med några ganska sura röda bär. Överlag känns vinet ganska återhållet och stängt. En inte helt angenäm stallighet kan förnimmas initialt. Efter några minuter vädras det dock bort och det börjar dofta som vi är vana vid. Tjära, båtfärg, röda bär och en uns tallbarr. Smaken bjuder på en tanninstruktur det behövs mat till. Omedelbums! Syran finns där och slingrar nerför strupen.
Borgogno Barolo Riserva 1958
Kvällens sista röda är numera en stor aktör i Barolo. Svårt att missa om du befinner dig på plats i den lilla byn. Här doftar det lite bäent gummi, sura röda frukter, en del bruna kryddor, läder och svamp. Otroligt läskande vin fast utan den riktiga kroppen, men den där första slurken där hela munnen fylls av välbehag är rätt ovanlig i ett 54 år gammalt vin.
Hur vinerna betedde sig efter ett antal timmar har jag en aning svårt att komma ihåg men det var väldigt stor skillnad, någon hade vikt ned sig medans någon annan lyft ett snäpp. Mr T har nog svar på tal?!
Lite mat
Eftersom vi är hos F har F också lagat mat. F har återigen lagat med bravur och F får mycket väl godkänt. Rapphöna med blöt polenta som spetsats med tryffelpasta innehållandes pecorino. Romanesco samt en skysås av anka med nypon. Jävlit’ gott, det var förstås en del pillande med den hela pippin på tallriken 🙂
Lite sött
F korkade upp en PX Jimenez 1982. Otroligt komplext, fullt av kaffetoner, kirsch, Nordsjöolja. Inte alls kladdigt utan bara gott.
Mr T hade med sig en gammal söt riesling: Pommerner Sonnenuhr Beerenauslese Riesling 1976. Bränd honung, verkstadsolja, aprikoser och gula russin. Smaken var trevlig, inte superkomplex.. som om jag skulle veta nåt om det!
Desserten bestod av en kräm gjord av odensenougat som smält tillsammans med grädde sedan har vispad grädde tillsatts. Runt krämen fanns ett sammelsurium av torkade frukter även någon färsk tror jag… kanske blodapelsin och en söt saft av något obestämbart. Jag är en sucker för hasselnötter så det var rakt upp i allén för mig.
Såhär ser vinsten ut
Tack till alla för en alldeles förträfflig kväll!
Tack själv! Underbart goda ostar, som vanligt! Och varsågod för glaset.
Gryyymt avis! Hönan ser inte dum ut. Inte gamlingarna heller
Ojojoj, och oj igen. Jo då förstår jag att man kan vara lite selektiv med vart man åker ;). Låter som ytterliggare en toppenkväll, inte ett dugg avis :).
Haha, det har absolut inget med det att göra, det vet du! Jag och sedermera Tomas har sett fram emot att ta en titt hur det ser ut i urskogen… 😉
;), ne jag vet. Nästa gång får det ta me tusan bli av :).. Fast det hindrar inte snålvattnet att rinna när man läser hur ni haft det 🙂
Det var fint som snus men det tar vi igen nästa gång 🙂
Wow, sikke en kvartet! Det lyder fantastisk – meget flotte beskrivelser, Fredrik, næsten som at være der selv! Og foto-dokumentationen er som sædvanlig i top!
Rigtig spændende at læse om ostene til spumante – fik I også ost til de gamle barolo-herrer? Og har du nogle generelle oste-tips til nebbiolo?
VH Niels
Ja, det var en härlig kvartett, Niels! Ostarna tog slut i ett nafs, jag vet inte vad det gicl åt folk, de hade kanske inte ätit på två dagar 🙂
Apropå ost till Nebbiolo, det är ju svårt alltså. Jag har inte hittat någon klockren favorit faktiskt. Däremot smakte jag ett surdegsbröd med en lagrad Grevé-ost på till Roagna Langhe Rosso 2004. Det var riktigt gott. Så kanske lagrad Grevé eller liknande. Nån annan som har tips?
Tack för en trevlig läsning, Fredrik! Och fantastiska bilder! Hade själv en liten 58 provning ett par år sedan – 10 st Barolo – bl a med Serafino’n (89p) och Borgogno’n (92p). Cappellano har jag inte provat ännu, men det ligger 2 buteljer i källaren… Vi försöker få hit Augusto så vi kan ha en trevlig vertikal… Men vid vår 58 provning så var Fontanafredda vinet det största (96p), och av 10 viner hade vi bara en dålig flaska.
/Joakim
Joakim, du ska alltid vara värst 😉 Vilka är ‘vi’ egentligen, finns det fler Cappellano-freaks? 😉
En dålig av tio är rätt bra utdelning. Vilka Cappellanobutljer sitter du på?
😉 Några stycken…..10 olika årgångar med 58:an som äldst – kan vi bara lura hit Augusto så kommer det att bli en kul middag! -)
Jag åker till Alba/Barolo om cirka en månad, något jag kan hälsa Augusto?
Kul! Hälsa Martha från mig! 🙂
Jag tyckte inte något av vinerna vek ner. Tvärt om, madeiratonerna i Fiorinan försvann?! Och Cappellano vs Borgogno slutade på något sätt oavgjort.
Tomas, du vaknade väl med Teresas viner på sängbordet! Jag tyckte Serafinon vek ner sig. Jag tror jag är i en konstig fas, jag känner källardoft i varenda jäkla vin nuförtiden, poppade en Monsanto CC R 2007. Källare.
Vinerna slank ner till slut och det roliga var att Fianco Fiorinan doftade och doftade in i det sista. Jag är imponerad och mycket nöjd! Håller med dig Tomas om att Cappellanon och Borgognon höll ihop som ett par goda parhästar.
Jag har en Franco Fiorina 1968 fast Barbaresco – hoppas på liknande uppvisning 😉
Hedoniskt!!! 🙂 Vinstensbilden var läcker!
Alltså, lite mer läckrare än de andra… 😉
Ja, eller hur. Gotta löv that Nikon 😉
Damn right! 😉
Grymma bilder och fantastiska ostar! Mycket riktigt, hönan blev lite väl komplicerad att dekonstruera på tallriken och jag skulle hållit mig till ursprungsplanen att tranchera den innan, men de var ju så fina.
Ja, eller hur! Har aldrig blivit besviken på Mi Piace 🙂 De var fina fåglarna, det är nåt visst att sätta kniven i en hel fågel 😉
Jo, Fred, du hade ju en plan och jag håller helt med om att trancherade hade de varit tråkigare att titta på och äventyret med kniven hade uteblivit men såsen och tryffeln tillsammans med fågeln hade fått min mun att sjunga och ditt långa och ditt fantastiska köksarbete att verkligen kommit till sin rätt (obs-ordvits). Fianco Fiorina 68 verkar ju kul! Kan vi inte dra ihop ett 68-tema och fantisera om revolt och långa skägg? Vad äter man till det? En linssoppa kanske?
Haha, ja, försökte mig på polenta (hade Saltå Kvarns variant hemma) och det gick inte så bra som jag hade hoppats – lagade på fulbuljong och paketet hade visst passerat bäst-före-datum men faaan va illa det smakade. Hur gjorde du Fred?
1968, absolut, jag har en flarra att bidra med iaf och får helt enkelt snickra på anti war-banderoller 😉