I torsdags på Festa della Repubblica, Italiens nationaldag for vi de snabba 18 minuterna till Monchiero från vårt boende hos svenska Paola i La Morra. Målet är familjen Mascarellos cantina i Monchiero söder om vinbyn Barolo och Novello. De små samhällena är sannerligen inte stora men redigt mysiga och det tar inte alls lång tid att ta sig från A till B.Överallt längs med vägen ringlar vingårdar över kullar och utmed krön. Där jordmånen inte passar vinodling växer ofta hasselnötsbuskar och i dikesgrenen blommar vallmon för fullt. Tyvärr spelar vädret oss ett spratt och den berömda dimman svävar som en våt ylletröja längs med trädtopparna.
Med på trippen hänger Leonardo som arbetar på Blulab (webbyrå i Alba) som får agera tolk. Fölk här i Italien inte är jätteduktiga på engelska och jag är sannerligen inte bra på Italienska. Leonardo är efter något år i England vältalig i det engelska språket och flytande i det italienska (såklart) vilket kommer att göra besöket lite enklare eftersom vinmakerskans fru endast pratar italienska. Självklart kör vi fel eftersom den där jäkla GPSen aldrig hittar gatunumret.. Leonardo får genast rycka in och fråga en äldre dam om vägen. Väl framme möter nonna Mascarello oss och vi hamnar i ett sparsamt inrett litet rum med ett gäng flaskor på bordet. De flesta av vinproducenterna ställer gärna upp på besök i mån av tid. Ring bara någon dag i förväg eller låt personalen på stället där du bor ringa.
Framförallt är det slankheten och fräschören som slår an en bekant ton när jag smakar Mascarellos enklaste vin; Dolcetto d’Alba Santo Stefano di Perno 2009. Vinet har som sig bör endast sett insidan av en ståltank i ett gäng månader och sedan buteljerats. Precis som Cappellanos Barbera d’Alba 2005 känns Mascarellos dolcetto ovanligt mångfacetterad i smak och doft för priset. 2009 är en kanonår här i området och viner med kort lagringstid når munnen relativt tidigt – härligt! Här finns inget bläckigt och svart utan mer frukt och kryddor.
Näst på tur är Barbera d’Alba 2005 som jag supit slut på till sommarpastan 2010. Freisa Toetto 2005 gör entré och nonna säger att druvan är pappa till nebbiolon men mamman är okänd 😉 Påminner om en Langhe Nebbiolo i uttrycket men utstrålar mer kärv kraft på nåt sätt – ett gott Matvin är det hursom.
2001 Langhe Rosso Status hälls upp och här finns ett överflöd av mogen frukt med fin kryddighet i en mogen tappning. Mycket trevligare än 1997:an som jag har hemma. Sist men inte minst får vi smaka gårdens toppvin. En Barolo Monprivato 2006. Här släpps inte mycket ur glaset initialt. Kärvt i munnen är det också. Det behövs dock inte många minuter förrän vi förstår vad finns under huven. 60€ på plats i cantinan och minst 10 års väntan i linnéskåpet gör att vi säger tack, men nej tack. Tyvärr fick inte möjlighet att smaka Langhe Nebbiolo 2008 men den når förhoppningsvis en italiensk dansk inom några månader 🙂
Jag säger tack till Leonardo som ägnade nationaldagen tillsammans med en ostnörd och en vinnörd. Grazie mille, Leonardo!
Vi ger Leonardo skjuts hem till Bra och han passar på att ge oss en grand tour i den berömda Slow Food-staden. Bland annat visar han Slow Food-restaurangen numero uno. Osteria Boccondivino. Det tar inte mer än 20 minuter att ta sig från de olika vinsamhällena i Barolo (La Morra, Barolo, Serralunga d’Alba, Monforte d’Alba och Barbaresco.) Jag behöver nog inte säga att naturen är fantastisk.
Kul läsning, och som alltid: underbara bilder! Mascarello 1 och Mascarello 2 står kvar på besöksönskelistan.
Har förstått att vädret varit trist i stort sett hela maj månad där nere (Vilma uttryckte det kärnfullt på sin FB-sida: “Tempo merdaaaaaa!”) men det ska visst slå om lagom till nästa vecka. 😉
/Patrik
Vi hade kanonväder på måndagen, resten av dagarna var det mulet. Spelar ju iofs ingen roll vi var inte där för vädret 😉 Risken är att vi druckit Arneis och Moscato hela tiden då.
Nu har jag betat av alla ‘idoler’ vilket känns lite vemodigt.
Hoppas du får 35 grader! Och en strulande AC 😉
Vi var hos Mascarello en vecka innom dig Fredrik, utan tolk, men det gikk bra endog. Undarbara vinar her och jag tycker Monprivato har lite burgunderiska toner över sig. En öppnad flaske från dagen innan fikk vi prova och då var den inte så kneppig.
Patrik: vi hadde 30 graders värme och sol hela veckan från 20:ende til 27:ende mai så tro inte på alt du leser om väderet 😉
Den där jävla GPSen,så låter det inte när jag åkt 14 mil för att lämna den till dej,då är den jättebra,hoppas att alla delar är med den här gången,sist du lånade den fattades det delar,men tre vinpavor som tack för lånet vore inte dumt.
Kjetil: Visste du att det finns en tokig norsk som har hand om en av Mascarellos dolcettovingårdar?! Är det du?
Monprivaton är helt klart bourgognelik, ska poppa Villero 2004 inom en snar framtid, har läst den ska vara bra. Riktigt bra.
HJ: Mm.. du kanske kan få en pava som tack. Eller kanske en box från Systemet 😉
It was a pleasure guys…a joyful day!
I hope to see you very soon!
Bra är bra” 🙂
Ciao!
Fredrik: nej, jag visste inte det så det er inte jag! Jag talade med Giuseppe (vinmakeren) också, han pratade dog engelsk, men heller inte han nemnde detta. På väg ut mötte jag även Mauro själv också!
Ingen fara Fredrik, man hittar nya idoler hela tiden. Den här gången ska vi knappt besöka några barolo-producenter alls utan siktar in oss på de nordligare nejderna.
/Patrik
Kjetil: Jasså, borde ju vart av intresse att berätta det. Han jobbade dock inte heltid utan for fram och tillbaka från Norge. Vår guide, jag kommer inte ihåg vad hon heter, sa att man måste vara född i vinet för att arbeta med det (Obelix!). Så det låter ju lite konstigt att de skulle låta någon som inte ramlat i vintunnan som liten att arbeta med rankorna. Iofs Dolcetto, men ändå 🙂
Patrik: Mm.. de växer som svampar di där vinmakarna. Jasså, det blir Ioppa och hej o hå – eller ända upp till Valtellina?
Toetton var en 2005:a
/T
Leonardo: It WAS a pure joy. Cu next time.. in october I hope.
Tomas: Guvapetit 😉
Jajjamensan.
/T