Cantina Giuseppe Rinaldi åker du förbi precis när du lämnar den lilla byn Barolo på väg mot Montforte d’Alba. Rinaldiklanen går tillbaka fem generationer tills slutet på 1800-talet. På den tiden sålde de sina druvor till Falettifamiljen och gjorde så ända tills 1920 då de tillslut satte sin egna flagga på toppvingårdar såsom Cannubi, Brunate, Le Coste och San Lorenzo/Ravera… Rinaldi blandar sina två Barolo från sina olika vingårdar till skillnad mot andra producenter (Massolino) som tillverkar vingårdsbarolo; alltså endast druvor från ett vingårdsläge(cru). Cantina Rinaldi är en liten baroloproducent som endast tillverkar 800 lådor av Barolo Brunate/Le Coste och 300 lådor av Barolo Cannubi/Ravera/San Lorenzo.

Dagen före ankomst försöker vi ringa från vårt boende på Fratelli Revello men det verkar som om ingen kan, vill orkar svara varvid vi tar tjuren vid hornen, vår Alfa Romeo Giulietta i detta fall, och åker dit och ringer på. Marta Rinaldi, dotter till ‘Beppe’ öppnar. Vi bestämmer tid tills dagen efter.

Dagen efter hamnar vi på gårdsplanen. Egentligen är det inte mycket som skallrar om att det tillverkas vin här. En liten skylt vid vägen och en ännu mindre skylt vid ytterdörren. Marta öppnar och visar oss vägen ned till provningshörnan. Ojoj, här finns det historia i väggarna. Marta verkar redigt stressad och vi provsmakar några viner, långt ifrån alla eftersom de är slut eller håller på att buteljeras, deras två Barolos slinker dock ned med gott beröm (unga!!) likaså deras Langhe Nebbiolo som jag köpte på mig två flaskor av. 13€ på plats. Inga ytterligare noteringar. Sorry. Swish-swosh så är vi på vägen hem igen eftersom det är ett par timmar kvar tills vi ska vara i Serralunga d’Alba för att prova lite vin hos Massolino.

Massolino

Massolino har precis som Rinaldi vart verksamma sedan slutet på 1800-talet. Företaget har sedan blivit ett modernt inslag i Serralunga. Nu byggs helt nya lokaler bland annat ett provningsrum med grandios utsikt över Massolinos vingårdar (se foto nedan).

Vi leds till ett mysigt rum där vi får smaka vin. Ingen stress här inte.

Langhe Chardonnay
Nötter, bröd och lite ylle tillsammans med persika och päron och citrus. Smooth, fin syra och ganska delikat helt enkelt. 13.90€ här.

Dolcetto d’Alba 2010
Jordgubbar och hallon, timjan och lakritshallon. Hög syra med en trevlig strävhet. Den flaska vi köpte med var inte lika rödfruktig.

Langhe Nebbiolo 2008
Orange, muskot, söt tobak, tjära och rosor. Hög syra, fin balans med söt cassis i eftersmaken.

Barolo 2007
Orange klar färg. Skog och svamp, mosade hallon med den klassiska målarfärgen i doften. Sträv och fasen rätt elegant. 20€ på plats.

Barolo Margheria 2007
Viol och blommor. Målarpyts och balsamvinäger. Svarta körsbär. Sträv och tjurig men tidens tand lär runda av kantigheten. Virket finns.

Barolo Parafada 2007
Blodapelsin och röda bär. Lite salmiaksalt men samtidigt sweet on the nose. Stora tanniner. Lite ur balans just nu.

Barolo Parussi 2007 (nyhet, en vingårdsplätt i Castiglione Falletto)
Skoputs. Mörka körsbär, ceder, lakrits, tjära. Lång eftersmak med lakrits och kirsch.

Barolo Vigna Rionda 2005
Körsbär, hallon och torkade rosor. Tobak och svamp. Torr och sträv med fina tanniner.

Barolo Vigna Rionda Dieci Anni (10 år)
Det doftar fasiken Cugna (marmeladen gjord på pressrester från trakten)! Svamp, smör, tobak mogna körsbär. Balsamisk med kaffe och rostat bröd. God lång eftersmak med lite rostad spik, blodapelsinskal. 100€ på plats.

Ett riktigt trevligt möte med ett hyggligt stor vinproducent. Medans Rinaldi är nördarnas paradis är detta turisternas. Vitt, rent, snyggt. Både på gott och ont. Överlag tyckte vi/jag att Massolinos viner överlag har en rödfruktighet som är lätt att låtas förföras av. JAg köpte en Barolo normale 2007 med hem så får jag se om den håller vad provningsglaset lovade. Rinaldi är ren njutning på flaska verkar det som.

Ibland är det inte dumt med något lättlagat och snabbt ätet. Jag gillar det, särskilt när vi har en liten kille som alltid vill något speciellt när det är dags att sätta tänderna i något. Hemkokt tomatsås tas ur frysen och tinas i mikron, ett paket lasagneplattor som delas till bred PAPPARDELLE. Mycket bättre att de färdiga tagliatelle som är alldeles för tunn – blir ju bara klumppasta! Pastan kokas och blandas sedan med tomatsåsen + några hackade soltorkade tomater.

På tallrik: Pasta med tomatsås, buffelmozzarella, olivolja och salt och en hand hackad basilika eller varför inte persilja. Tutto è finito!

Passar på att ge Crasto Douro 2007 en chans till maten som enligt Niklas är riktigt bra. Och det är den. Årgång 2007 Douro-dalen i Portugal är enligt utsago (bläddre ned lite) överjävligt bra på sina ställen. 2007 Quinta do Crasto Douro Crasto visar upp en ogenomtränglig röd färg i glaset med lite blålila stänk i kanterna. Doften är stor och mogen med mörk frukt; björnbär, katrinplommon och toner av ek. Härligt fin syra med salmiak och lakritsfiskar i eftersmaken. Efter ett tag i öppen flaska får vi en lite kryddigare doft, kanske lite skokräm och bourbonvanilj. För 100 sek är detta ett kanonköp.

Pasta, hemgjord tomatsås, lite god olivolja, svartpeppar och Burrata. Osten skars och smälte till en sorts gräddigt krämig tomatsås med smak av buffelmozzarella. Gött. Givetvis en Barbera d’Alba eller Barbera d’Asti till. Hej och hå.

Jag fick reda på att BluLabs ägare planerade att tillsammans med flera framstående kockar/somelierer/vinintresserade från området starta en vinsajt där människor, till att börja med Italien, skulle få smaka på viner från små producenter från Piemonte. Nu, efter flera månader har sajten lanserats och det måste vara den snyggaste vinsajten till dags dato. DOYOUWINE.COM är riktigt snygg och framförallt genomtänkt! Snart kan vi i Sverige beställa provlådor med vin från små producenter som vanligtvis aldrig skulle nå Sverige.

Engelsk version och förhoppningsvis en svensk är på G. BESÖK DOYOUWINE.COM
För närvarande skickas inga boxar utanför Italien men jag ska se till så Sverige blir nästa land Doyouwine? introduceras till

Forza BluLab!

Flera Testuns lagras i åratal innan den släpps på marknaden, då ingår marineringstiden och vidare lagring i ostkällare. Färgen är ljusgul med lila kanter där den sugit åt sig vinmust. Doften är rejäl med vin och mörk jordkällare. Smaken är riktigt fin med en trevlig nyans av vin och en trevlig smörig nötig ton – den är också ganska syrlig tack vare getmjölken. Jag tror att denna variant har en mindre andel getmjölk än andra TAB jag smakat. Närmast perfekt getsmak i kombination med härlig kossamjölk. Jag äter den nästan rumstemperarad så att alla smaker och dofter får fritt spelrum tillsammans med en Barolo från Cascina Ballarin – ett vin jag köpte på vingården i höstas. RESTIPS.

Testun Al Barolo passar till viner gjorda på vindruvan Nebbiolo. Konstigt va?

Ps. Det är inte Barolo i glaset på bilden, var tvungen att styla lite medans det var ljust.

2004 Mastroberardino Taurasi Radici

Ett vin öppnat alldeles för tidigt, men jag har helt enkelt varken mängden vin eller tålamodet att vänta ut plonk som egentligen ska ligga till sig 10+ år. Så den här tänkte jag inte bälga i mig över en kväll utan Taurasin får snällt gå i skytteltrafik; glas/kyl/glas/kyl. Första dagen släpper inte vinet ifrån sig mycket kärlek; bittra körsbär och torkade frukter och en hel del ek. Smaken är ganska tuff med tanniner och ganska hög syra. Efter någon dag börjar det hända saker; söt tobak, läder och tjära samsas med svarta körsbär och torkade blommor. Smaken har tonats ned men behöver fortfarande en stor fet köttbit.

Min hovleverantör, den tyska nätfirman, säljer 2005(04:an har utgått) Mastroberardino Taurasi Radici och några andra riktigt trevliga viner som fått väldigt bra recensioner för ett litet pris:

Aglianico ”Cappellaccio” Riserva Castel del Monte DOC 2005 (Robert Parker ger 91p, läs mer om vinet via länken)
8.90 €

”Contado” Aglianico del Molise Riserva DOC 2007 (Piu Rosso ger den 90p, Gambero Rosso 3 glas och bäst prisvärde)
7.70 €

10 20 € i frakt.

Glömde; d’Angelos Aglianico del Vulture 2006 från Carlo Merolli för 85 dkk är också riktigt bra. Finare Vinare har testat.

Varför inte testa vita viner från respektive område. Lär funka kanon.

Men nu har det hänt saker. Nu kan du beställa vin och endast betala 190 sek (Sthlm, Gbg) för frakten oavsett hur många flaskor du köper. Företaget beställer månadsvis viner direkt från de få vingårdarna de samarbetar med. All skatt och avgifter betalas av XWine. Verkar vara ett seriöst företag och jag ska nog testa att beställa ett 6-pack av denna blandlåda. Priserna är mer än humana och beställer du ett 12-pack (dela med kompisen) är styckpriset runt 130 kr inkl. frakt. Antar att det handlar om ett sorts introduktionspris.

Italienska Viner har testat ett gäng av Fratelli Revellos viner.

Fratelli betyder bröder på italienska.

Det är näst sista dagen och moi, Valerio och Virginia begett oss till torget i Alba för att äta lunch på La Piola, en av Cerettos inrättningar. På undervåningen serveras lunch och på övervåningen är det flott värre, sägs det. Osteria La Piola är av det lite modernare slaget, det märks direkt. Här sitter höga tjänstemän och äter sin lunch, vid bordet bredvid pågår ett affärsmöte men det är ändå humana priser. Vi beställer två Agnolotti, en med ost och en utav salsiccia-bolognesetyp. Valerio beställer något kött av gris. Som vanligt ska det drickas ett glas vin till maten och Valerio tipsar om Pietro Rinaldis Nebbiolo d’Alba Argante 2007. Oj, vad gott det var… matvänligt och helt klockren till min salsicciapasta. Hmm, vad är detta för producent undrar jag. Kort och gott, Valerio ringer upp Paulo Tenino, gift med Monica Rinaldi Tenino, och vips får jag komma på en visit kl 11.00 dagen efter. Förspänt värre!

Egendomen ligger i Madonna di Como en kort biltur sydöst från Alba. Vinodlingarna breder snart ut sig över kullarna och GPS:en börjar räkna ned. Väl framme möts jag som vanligt av en hund, modell argare – kopplad som tur är! Paolo möter mig vid dörren och hälsar mig välkommen. Han undrar om jag vill ha en kopp te. Absolut, vin lär jag väl få smaka ändå! Vi står och pratar lite i köket, jag berättar om min trevliga upplevelse utav gårdens vin. Jo, säger Paolo, den är väldigt bra. Rent av perfekt skojar han. Jag berättar om min fäbless för ost och piemonte och undrar om de, precis som alla andra, kokar ihop sin egen Cugnà (en sorts marmelad på pressrester från vintillverkningen med hasselnötter och valnötter…).Självklart gör vi det!, säger Monica. Monica är kock och är barnbarn till vinmakaren Pietro Rinaldi som egendomen tagit namn efter. -Min mamma kommer imorgon och ska koka ihop en sats för den är nästan slut. De blir lite ostintresserade och vill kika på ostbloggen, de står länge och spanar på alla bilder från Salone del Gusto. Hmm tänker jag, detta kan ta tid. Fast inte mig emot.

Ost- och vinprovning. Kom, kom.. nu sätter vi oss.- Jag tror vi har lite ost också, och självfallet grissini säger Paolo. En lagrad parmesan och en mjuk ost väldigt likt Robiola ställs fram. Toma di Langhe säger Paolo, fast jag satsar mina kort på att de är en Robiola Tre Latti.  Självfallet ställs Monicas mammas alla marmelader fram på bordet och om jag inte kände mig som hemma innan så… vilken gästfrihet

Egendomen producerar som vanligt en radda viner vanliga för regionen: Dolcetto d’Alba, två olika Barberas, Langhe Nebbiolo en Barbaresco San Cristoforo (som blivit belönad i tidningen Vintages med 90 pinnar, 2006), Arneis, Moscato d’Asti och 200 flaskor Barolo. Dolcetton var väldigt bra, kanske för att det passar så bra till ost och Cugnà, tillverkad av Dolcettodruvor, så det är kanske inte så konstigt. Det fanns potential i Barbarescon, behöver ju oftast luftas ett par timmar eftersom den är så pass ung. Barberorna måste jag testa igen och Langhe Nebbiolon 2008 bör ligga till sig något år. Pjuuh, det är tufft att vara vinprovare! Oerhört välgjorda viner. Sen tar vi tar en tur till ‘fabriken’ för att få lite luft. Där etiketteras Arneis Vigna Hortensia precis.

Ciaoalba.se importerar samt anordnar resor till Piemonte berättar Paolo och de anordnar även provningar på plats här hos Paolo och Monica. Värt att kolla upp.

Ceretto Azienda Vitivinicole är inte så välkänd för mig. Jag tror inte jag sett någon av producentens flaskor på Systembolaget – fast ni vet hur det är med Systembolaget, hyllan med Barolo är ju upptagen av det megastora Fontanafreddas vin. Ceretto finns i vilket fall att beställa via beställningssortimentet och flera av deras viner får kallas premiumviner med priser uppemot femhundralappen, till och med tusenlappen (Carovin importerar). Ceretto producerar hela raddan av viner klassiska för området, på ett modernt vis; från Arneis (Blangè Arneis) till Barolo Chinato och allt däremellan. Familjen Ceretto är nu inne på 70 år och tredje generationen vintillverkning. Bruno och Marcello Ceretto, Barolo-bröderna, tog över rodret på 60-talet och missionen var att lyfta fram och visa Piemonte som det fantastiska vinområde som idag är ett faktum. Bruno agerade på den kommersiella sidan och Marcello som vinmakare/teknisk direktör. 1999 stegade nästa generation Cerettos in i företaget och det är Roberta Ceretto, dotter till Bruno, jag ska träffa straxt innan lunch. Vi hade egentligen bokat möte dagen innan men då var jag på deras egendom i Castiglione Falletto istället för huvudkontoret Monsordo Benardina. Jag slog också huvudet i en låg betongbalk, letandes efter någon levande själ. Fan va trött man blir. Ont i skallen hela veckan. Skönt.

Vineriet Monsordo Benardina är verkligen stort och jag stegar försiktigt genom den bastanta ekdörren. Ho-ho! Någon hemma?! Efter ett tag hittar jag till deras avdelning för vinprovning och försäljning. Roberta kommer straxt efter och vi samtalar om vin. Jag lägger märke till hur arbetade alla etiketter är och jag frågar hur det det kommer sig. Roberta förklarar att Ceretto är en stor del av kulturlivet i Piemonte, de driver restauranger och är även delaktiga i kulturhändelser runt om i världen. Roberta tycker det är viktigt att utseendet på flaskorna ska reflektera företagets stora passion för olika sorters konst. Jojo.. tänker jag, kan ju också vara ett sätt att maskera ett dåligt vin.

Vinprovning. Ceretto tillverkar vin enligt den moderna metoden, kort maceration, därefter lagras många av premiumvinerna (Barolo, Barbaresco) på 300 liters ekfat av franskt ursprung. Dolcetto d’Alba är en riktigt trevlig bekantskap med fin hög syra och sydfransk örtighet – som de flesta andra Dolcettos är vinet ståltankslagrat (ingen träkontakt). Det vita vinet Blangè är gjord på den trevliga druvan Arneis och är en storsäljare, förklarar Roberta, med sin fruktighet och trevliga syra. Nu är inte just den sortens Arneis min favorit men det är inte svårt att förstå varför vinet är populärt bland trendkänsliga jetsettare i Milano. Jag får även smaka Cerettos finare vin, ett gäng Barolos; Bricco Rocche Cannubi/Brunate/Prapò och Barbarescos. Asij, Bricco Asili/Asili Bernadot. Var rädd att eken från de små 300-liters faten skulle ta överhanden med många av vinerna besitter de klassiska doftstråken utav målarpyts, mandelmassa, violer och även svamp hellre än rostad ek och vanilj. Vissa av vinerna vilar på ek upp till 30 månader och visst finns träet där men är snyggt integrerad och absolut drickvänliga i en ganska tidig ålder. Överlag välgjorda viner som jag ska titta närmare på. Min flaska Bricco Asili Bernadot 2005 öppnas säkerligen alldeles för tidigt.

Ps. Visst känns det roligare att dricka vin från en liten producent… men det är lätt att glömma bort att det faktiskt, i mångt och mycket, är de större företagens visionära arbete utomlands som skapat det som nu är ett mycket omtyckt vinområde med både traditionella och moderna vinproducenter.

Carovin
Ceretto