Ristorante La Vecchia Signora på Åsögatan

Hem Mat Ristorante La Vecchia Signora på Åsögatan
Ristorante La Vecchia Signora på Åsögatan

Vill du gå äta på en restaurang som andas Piemonte finns det inte många ställen i Sverige, antar jag. Den enda restaurangen jag känner till som propsar på att servera lååånglagade köttdetaljer såsom Barolobräserad kalvkind, oxkind… ja välj vilken kind du vill. Även trevlig styckningsdetaljer som pingvinben av gris, kalvbröst med mera. Många secondi-rätter serveras med hjärtligt mustiga tillbehör; vad sägs om polenta morbido 🙂 Fan vet vad det är. Jag uppskattar i alla fall den lena potatispurén mycket, oftast smaksatt med avkoket från köttet och ibland med tryffel. I fredags föll vi för 4-rättersmenyn för 495.-.

Vi blev serverade en Antipasto Misto med Vitello Tonnato, Parmesanpaj, tonfiskröra med grillad paprika e peperoncino, friterad Pecorino med grönsaksröra och en vit sparris med ostkräm. Primi bestod av Rigatoni med Salsiccia, Secondi: Brassato al Barolo – barolobräserad kalvkind med polenta och grönsaker. Slutligen landade en ugnsbakad chokladkräm med jordgubbar i Moscato d’Asti som Dolci.

Överlag mycket gott men det är med klassikerna såsom Vitello Tonnato, Carne Cruda (åt inte denna gång), och de långlagade maträtterna LVS glänser som renaste diamant. Den friterade Pecorinon var bara tråkig och sparrisen var knappt tillagad. Pastan i pastarätten (det är nog inte så lätt att fixa egen rigatoni, detta var en köpt variant, annars äter jag min sko) var kanske inte så kul men smakerna mycket tillfredsställande. Desserten; nja, lite väl mycket chokladpudding över det hele.

Vinet blev trevliga producenten G.B Burlotto vars Barolo jag smakade här. Mycket, mycket bra vin. Fast att betala 1200 kr för samma vin på LVS kändes inte passligt så vi valde Langhe Nebbiolon från samma producent (540.-). En trevlig doft av lakrits, syrlig frukt och ny målarfärg. Senare under kvällen utvecklas vinet fint och jag kan nästan tycka att det doftar söt svartpeppar. Smaken är förbluffande len, sambon säger som vanilj, jag rycker till. Nä, inte vanilj, det önskar jag inte i en ung Langhe Nebbiolo. Men det är faktiskt nästan smooth som vanilj. Hmm, är även detta vin försiktigt handtrampat som deras Barolo är? Tvivlar på det. Men de tskulle förklara de små tanninerna och tama bettet. Vinet är i alla fall elegant så det räcker och passar ljuvligt till Antipaston och pastan men står slg slätt till kalvkinden. Jag ber om att få smaka en slurk av Paolo Scavinos Barolo 2007 som hälls till bordsgrannarna. Ja, det passade ju väldigt mycket bättre till maten, väldigt ungt och där eken inte hunnit sätta sig riktigt levererade det ändå till maten med bravur.

Så. Beställ nu ett bord och ät, för det är MÄKTIGT gott med grym vinlista för den som gillar Piemonte!

Säg nåt

Ingen kommer se din mejladress.