Ett gott minne är ost från Brännas Getgård: http://www.brannagetgard.se/

Eskesta utanför Tierp, Väddö och Gullspira gård i Gimo. Mycket är gott och bra

http://www.eskestagardsmejeri.se/index.html

http://www.vaddogardsmejeri.se/

http://www.regionalmat.se/matkarta/producenter/uppsala-laen/mejeri-och-aegg/gullspira-gard-and-gardsmejeri.html

Vilhelmsdals Mejeri på Österlen, Jürss Mejeri i Sörmland och Stafva på Gotland håller fanan högt och Almnäs bruk gör bra opastöriserad hårdost. Skärvången gör stabila ostar i ganska stor skala vilket visar att det finns efterfrågan i alla fall!
Annars är det tyvärr ofta så att svenska producenter försöker göra franska eller italienska ostar på svenska, utan tillräckligt med själ eller kunskap, vilket gör att det ofta blir bättre när ostarna tillverkas av de bönder som använder generationers kunskap och traditionell terroir. Tyvärr blir effekten att det känns lite Lura Nollåttorna.
Sivan, som långlagrar helt vanliga, typ Arla-ostar, har en del riktigt grymma guldkorn. Lätt för svensken att ta till sig vilket känns genuint!

Fredrik och alla hans läsare, än en gång får jag anledning att presentera ett par Värmländska godbitar på ämnet ost;

http://www.lillangensgetost.se/
http://www.varmland.nu/lakeneost/index.htm

Med varma vårhälsningar/ Mimmi

Almnäs kan bli nåt tror jag

http://www.almnas.com/mejeri.htm

Almnäs Tegel satt fint efter middagen idag, till Status 1997! Piemonte nästa.
/Tomas

Teglet fanns på Vasastans ost. Där hade de också en variant på robiola: ”La Tur” , god. Apropå Status tyckte jag att min andra och sista flaska var bäst. Så jag är glad, trots att den var gammal… När åker vi? /T

http://www.halltorpsmejeri.se/index.php