Oxkindsragu med hemgjord rosmarindoftande papardelle

oxkindsragu

Så jäkla fancy! Fast det är klart med en arbetsinsats av den här digniteten så torde det vara berättigat (24 h marinering + 6 h i crockpot + knådande av pastadeg).

Efter allt tjafs ;) om pastasorter och raguer (främst av mig) så kommer här en uppdatering. Det var lite såhär oxkindsragun var tänkt att se ut. Och smaka. Ganska likt den vi inmundigade på La Vecchia Signora. Fast vad gäller just de HÄR barolomarinerade oxkinderna var tanken att de skulle pryda tallrikar med fusktryffelstinn potatispuré och inte i form av portionsförpackade raguer – det finns det alldeles för mycket av i frysen redan. Nä, det var ena jäkla kinder att vara fulla med senor och fett, jag var inte riktigt beredd på det samt att jag tyckte att barolovinet hade givit köttet en liten besk smak. Så räddas det som räddas kan med hjälp av tomatkross, tomatpure, avkoket från köttet och massa örter, socker, salt och peppar.

Hemgjord papardelle – en torr variant

Pastan gjorde jag av 100 gram mjöl (50 gram Tenero (vete) / 50 gram Durum) från ypperliga Frantoi Moro + ett ägg. Funderade på att tillsätta rosmarin men det enda som hände var att jag la kvistarna tillsammans med pastan i en papperspåse. Det visade sig att pastan doftade ganska mycket rosmarin efter någon dag, tänkte att kanske har de tagit liiite smak också men efter några minuters kokande var det inte så mycket rosmarindoft kvar – eller smak.

Alltid Vacche Rosse -parmesan på mina pastarätter!

Tags

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>