Franco Fiorina Barbaresco 1968

Efter den lilla 58-drabbningen häromsistens kunde jag inte hålla mig utan drog korken, halva korken ska tilläggas, ur en Franco Fiorina Barbaresco 1968. Flaskan är ju 10 år yngre än den Fiorinan vi smakade – det var ju dessutom en Barolo. 1958:an hade nått stadiet Madeira-vin, ett gott sådant måste jag säga. Undrar hur Barbarescon mår har jag funderat på ända sedan påsksöndagen. Korken sitter rätt hårt men det går faktiskt att dra ur den med vanlig skruv, ja, ända till korken går av och jag hör hur luft sugs ned och fyller ett vacuum, psssch! Det kan också ha vart 44 år gammal luft som ville ut. Oklart. Jag har ingen annan möjlighet än att trycka den den i flaskan. Plums. Bra, den flyter inte. Den får stå några minuter innan jag häller den på karaff.

Barbarescon har inte riktigt nått thé-stadiet i färgen men det är absolut inte långt borta. Doften är initialt full av aromer som indikerar en korkskada, rutinerad som jag är 😉 förpassar jag inte innehållet direkt i slasken, jag häller vinet i en annan flaska och låter den stå i ett par timmar. När det är dags för hemmagjord pizza häller jag upp ett glas och nu har det minsann hänt saker. Borta är källardoften, likaså det litet unkna havet och kvar börjar nebbioloparfymen veckla ut sig. Tretorns gummistövlar, väldigt gammalt läder, undervegetation i tallskog, blöt svamp och det går faktiskt att skönja röda bär. Smaken är förvånansvärt vital, frisk syra med en söt balsamisk sensation som hänger kvar länge – efter några minuter finns fortfarande det där söta lite chokladiga kvar i munnen.

Vinet är inte så bra som RIKTIGT bra men det är alltid kul att öppna gamla flaskor som dessutom visar sig vara friskt efter en ganska omild behandling vad det verkar. Flaskan kostade 16€. Ja, det är inget annat rena rama extrapriset.