Fontanafredda Barolo 1985

Ett ängsligt väntande – det var ju för billigt för att vara sant. Enligt säljaren på ebay postade han paketet den 8 februari och igår frågade jag en aning försynt om han visste status eller hade ett sändningsnummer. Varken Posten, DHL eller UPS hade något att förtälja när jag ringde. Aja, det får gå som det går, tänkte jag. Men när jag klämt ned sonen i vinterutstyrseln och skulle precis kliva ut från trapphuset stegar en postanställd fram emot ytterdörren. Det måste ju bara vara till mig, tänkte jag och öppnade ytterdörren. Visst var det det! Helgen är räddad 😉 (Tack till Barolista för tipset)
Ett noga inslaget paket med frigolitpuffar, ett till frigolitpaket innehållandes sex stycken hett efterlängtade pavor från mina två favoritvinområden – Barbaresco och Barolo i Piemonte. Årgångarna i lådan spänner mellan 1967 – 1985. Självklart kan jag inte hålla mig och rycker korken ur det yngsta vinet (allt är ju relativt) – Fontanafredda Barolo 1985 Normale. 1985 är en toppenårgång i Barolo så till och med en standardbarolo borde vara mer än god.

Fontanafreddas Barolo; nuförtiden får de inte mina smaklökar att gå i spinn precis. Inget ont om FF men de är ju så stora och producerar ju en ansenlig mängd vin, såklart en aning strömlinjeformat för att passa den stora massan. Jag läser mig till att de numera använder franska ekfat (barrique 225 liter). 1985 användes slavonska botti (500+ L ) som är ett mer tradtionellt tillvägagångsätt. Vinerna, enligt min ringa erfarenhet, får trevliga aromer av skog och svamp tillsammans med tjära och lösningsmedel medans barrique-lagrade doftar mer av sekundära trätoner såsom julkryddor, choklad och om vinmakaren endast använt nya fat; vanilj och smörkola (Coca Cola). ingen variant av ekfatslagring stör mig så länge vinet inte blir jolmigt av toner av vanilj och söt billig choklad.

Jag sätter i korken och förväntar mig en svampig kork som nästan ramlar ned i flaskan  – uppenbart korkskadat. Men korken håller ihop och det går att dra ut den. Korken är ganska kort för att vara en Barolo men helt intakt. Det bådar gott. Vinet är ljusrött och grumligt med en liten tegelkant. Doften är initialt ganska återhållen och det är svårt att röna om vinet är okej. Efterhand kommer den så signifikanta doften av grisbil, sirliga körsbär och torkade kryddor. Yep, it’s alive and kicking. Vinet är ju inte supergammalt och borde hålla ihop om lagringen varit korrekt, vilket det verkar. För 18€ är jag förvånad. Mycket förvånad. Efterhand växlar vinet upp och och en del murriga aromer av jord och undervegetation stiger ur glaset även lite tjära. Frukten är lite uttorkad men är fortfarande med i matchen, likaså syran som är markant. Tanninerna är mjuka och behagligt torra. Till en grillad topside med gräddstinn potatisgratäng och bea är det faktiskt så gott att en tår rinner nedför kinden. Syran skär genom fettet och proteinerna som laser – en läskande känsla helt enkelt. Fler aromer som kommer och går under kvällen: röda bär med hallon och mosade jordgubbar, lite blöt tallskog, svamp, jord, anis, fikon..

Visst är det kul att öppna friska gamla flarror, ett sentimentalt värde i sig. Viner är inte storslaget, jag skulle nog i alla fall ge 90 p för en god uppvisning och för en grymt snygg etikett 🙂

Läsvärt 1
Läsvärt 2