Fina vinare hos Fratelli Revello i La Morra

Känns som det är för få inlägg om Piemonte här nuförtiden. Höhö. Första dagen när vi kom ner till fantasyland var det cirka 30 grader och stekande sol (resterande 4 dagar var det inte så). Lite bestyr inne i Alba sen swish-swosh till La Morra och Paola på vingården Fratelli Revello. Incheckning och lite vila för sedan få en skön vinprovning med panoramavy österut mot Castiglione Falletto i kvällsommarsolen sommarkvällssolen. Lika bäst att få det gjort direkt eftersom vi ville beställa lite högklassig druvjuice från vingården. Jag hade nämligen ringt och frågat xwine-killarna om hur det egentligen fungerar med leverans och beställning – det föll sig så praktiskt att en lastbil skulle hämta vin från gården för leverans till La Svezia under veckan. Snabba puckar således att välja ut vilket vin som ska få levereras hemåt. Orkar du inte läsa längre så rekommenderar jag att du köper detta eller denna blandlåda. 2006 Barolo borde väl Xwine få in ganska snart… köpläge på dem också.

Ett vin som fått alldeles för lite beröm här hemma är vingårdarnas enklare Dolcetto d’Alba (druvan heter Dolcetto). Vinet är oftast lagrat på ståltank och är sådär trevligt busigt. Det är lite Eeeeeemil över det på något vis. Rustikt, bonnigt, kryddigt, ganska lätt men helt klockrent till diverse italiensk lunchmat. 2009 verkar vara ÅRET här nere och det märks i 09-dolcettosarna som börjar fylla marknaden.

Fratelli Revellos Dolcetto d’Alba 2009 är inget undatag. Mörka/svarta mogna frukter frukter med en touch hallonlakritsskallar. Fin syra med en trevlig strävhet. 8-10 månader i ståltank. (Leverans!)

Jag har alltid vart fascinerad av Langhe Nebbiolo-viner (hängiven köpare av Fontanafreddas Langhe Nebb. när det begav sig 05-06). Vinerna är lite enklare än storebrossan Barolo och storasystern Barbaresco. Druvan är självklart 100% nebbiolo och plockas från yngre rankor i vingården. Vissa sämre år när findruvor som vanligtvins går till Barolo/Barbaresco-viner inte håller måttet deklassificeras druvorna och hamnar i Langhe Nebbiolo-viner. DÅ kan man snacka om Barolo-light.

Fratelli Revellos Langhe Nebbiolo 2008 är mer ett Barbaresco-light vin. Ganska slankt med fina torkade rosor i doften, röda bär och hallon. Även tjära och lite mandelmassa hittar ut. Balanserad med fin syra och trevliga matvänliga tanniner. Lång eftersmak med en aning choklad. Beggade franska ekfat i 16-18 månader (Leverans!)

Dags för lite Barolos. Bröderna Revello producerar ju ett antal – 5 olika tror jag. Inte lätt att hålla reda på alla när de dessutom serveras i olika årgångar. Jag tar det som jag kommer ihåg: Barolo 2007 är ungt. Rktigt ungt. Här kommer tjära, skoputs, lösningsmedel, undervegetation i doften. Busigt ung med hög syra, sträva tanniner i en lång eftersmak. Prisvärd Barolo normale som givetvis behöver ligga till sig. 24 månader franska barrique (20% nya).

Vigna Gattera 2004 är vingårdens halvtraditionella Barolo som lagras i stora slovenska ektunnor om 1 500 liter. Här kommer torkad frukt och brutna tulpanstjälkar, skoputs, blodapelsin och körsbär i doften. Avrundade tanniner i fin eftersmak. Kanon. (Leverans! Även 2006 av samma vin… lite återhållsam i doft och kanske lite i tunneln.)

2007 Vigna Giachini är Carlos favoritvin. Av rent sentimentala skäl säger han eftersom han föddes där. I vingården kan man ju undra?? Här doftar det mineral, färgborttagning, simbassäng (på ett bra sätt), mörka bär och lakritsfiskar. Tanninrikt vin med hög syra. Vi sitter och småpratar med Paola och Carlo och kom-ihåget blir lidande. Power Barolo Rocche dell’Annuziata kommer jag knappt ihåg även fast det är Carlos dyraste.

Ovan: Dessa handmålade flaskor kan beställas. Det är Paolas svägerskas syster MariaTeresa (Mascarello?) som målar så tjusigt.

På morgonen efter går vi ned till vinfabriken eftersom vi fick veta att de skulle buteljera Barolo ( mer 2007).

Tack till Xwine för en alldeles strålande affärsidé. Vinet är hemma och jag pillar nog upp en Langhe Nebbiolo ganska omgående. Grym service.