Förra gången en redig bit charolais passerade gomseglet inhandlades den från Androuet – osten var redigt lagrad men med en perfekt syrlighet och härlig smakbalans, som gjord för en röd bourgogne. Osten dagen köpte jag på Mi Piace och var lite kladdig på utsidan och med en trevlig krämighet – den hade inte kommit lika långt i utvecklingen. Det spelar ju inte någon roll, en getost har flera goda stadier, det gäller bara att hitta sitt favoritstadie.

Charolais har fått sitt namn från staden Charolles. I Androuets lilla ostbok benämns osten som ”Getostens Rolls Royce”. Den anses vara den mest smakrika och utsökta av alla getostar.

Vin till

Här fungerar en röd Bourgogne (Pinot Noir) fint, men ett vitt vin från Sancerre eller Pouilly-Fumé, alla på druvan Sauvignon Blanc, är nog det bästa valet.

Jag har ett gäng vita viner från Vinik som pockar på uppmärksamhet men valet var ändå ganska simpelt, nämligen Philippe Gilberts Menetou Salon 2009 (Sauvignon Blanc). 2009 var ett tufft år för den käre Philippe, en stor andel av skörden härjades av hagel och de stackars druvklasarna som klarade sig belönade vinbonden med en druvsaft likt koncentrerad nektar. Llite atypiskt med den här sortens koncentration, men herregud vad gott det är. Lite gröna äpplen, krusbär, citrus om vartannat – perfekt syra och allt rinner ut i en lång fin eftersmak. Mumma. En klockren compadre till osten. Tror inte att Vinik har fler 09:or men 2010 lär inte vara en dum årgång heller – testa även rosén. Överjävligt bra!

Vinik.se (ladda hem prislistan)

PS. Så himla kul att fota i en lägenhet mitt i vintern… hatart!

8 kommentarer

  1. Schysste! Mer savvie, det är bra vin! 🙂

    Svara

    1. Du får bege dig till Nik och införskaffa lite schysst savvie helt enkelt… Fast nu har du ju aningens längre till honom.. 😉

      Svara

  2. Aha, trodde det var fråga om nötkreatur, men det här verkar ju inte helt fel det heller. Låter som något att testa. Med trevligt vinval dessutom…tack för tipset!

    Svara

    1. Ja, precis, det är ju en hyggligt känd koras, minst sagt. Förr i tiden var osten en blandning och med all säkerhet med mjölk från Koranen charolais. Du har väl ett antal lavor av vinet?

      Svara

  3. Har ganska nyligen börjat acceptera/uppskatta getost. Fick kväljningar förut.

    Vinet låter verkligen som något i min smak! Du kanske vill byta en flaska mot en vit Bandol?

    Ska förresten till Lyon nästa vecka, tänkte höra om du har tips på ost apropå din text om Saint Marcellin. Stötte på flera goda när jag var där förra sommaren, Cervelle de canut, enkel och god! Många ställen hade färskost bland desserterna.

    Ska helt klart fylla på i korvförrådet iaf.

    Svara

  4. Haha, ja du är inte ensam om kväljningskänslor. Antar att vi växt upp en smila 😉
    Ah, antar att det bara är att bege sig till närmsta ostaffär och köpa vad som helst så funkar det.. Vet inte om det går att få tag på kvittost just där men Ami du Chambertin, epoisses med lokala varianter tillsammans med en lite mogen röd bourgogne är fanimej det godaste som finns. Tror inte det är populärt att ta med osten på flyget hem dock 😉

    Byta, absolut intressant 🙂

    Svara

  5. Åh, så underbart härligt nördigt! Jag bara önskar att sånt här skulle kunna fastna i mitt huvud, lagras och plockas fram vid tillfälle. För mig bara snurrar det om årgångar, druvor, platser och jag får ingen ordning på det alls. Så, jag vill egentligen bara säga att jag är gräsligt avundsjuk, på ett ödmjukt sätt alltså. Heja!
    Och, bilden blev ju hur bra som helst, trots/tack vare ljuset 🙂

    Svara

  6. Äh, sånt smör!

    Det är helt omöjligt att hålla reda på allt om vin. Det räcker att börja i Italien sen sluta i Italien.

    Svara

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *