Osten fick tillsammans med några lökar (med försumbar mjukhet) möta himmelen i form av en löksoppa. Nu är jag inte sådan att komma på en massa recept hela tiden utan nu fick googla hjälpa till.
Ett snott recept på löksoppa kopierad rakt av. Förutom osten då som är Comté med grön kant. Precis, riktig Comté! Med ludd.

Fransk löksoppa

Källa: 32 läckra recept ifrån Vau De Ville (receptbok som följde med
Emile Henry’s formar)

4 personer (japp, inga mesportioner här inte

Ingredienser:
4 medelstora gula lökar
1 1/2 l köttbuljong
1 pressad vitlöksklyfta
1/2 msk timjan
3 lagerblad
1/2 msk smör
vitpeppar
eventuellt 1/2 dl vitt vin

Till gratinering:
8 tunna skivor baguette, pain riche eller tärnad vitt matbröd typ rostfranska.
100g riven emmenthalerost, eller vilken gratängost man nu föredrar

Beredning:
1. Skala och skiva löken fint.
2. Fräs löken med smöret i en kastrull utan att den får färg.
3. Tillsätt vitlöken, kryddorna och buljongen och låg allting sakta
koka i 20 minuter. 1/2 dl vitt vin kan tillsättas.
4. Sätt på ugnen på 225 grader.
5. Smaka av med nymalen vitpeppar och om buljongen blivit för salt
späder man med vatten.
6. Häll upp soppan i 4 löksoppeskålar (ca. 0.6l) och täck med bröd. Om man
tärnar brödbitarna är det enklare att äta sedan.
7. Fördela osten över brödet och soppan och gratinera i 225 grader.

Notering: Blir nog bra mycket godare med en riktig fond.

Och en skaplig Chablis på det…

Vinet blir trevliga och billiga JM Brocard Petit Chablis Domaine Sainte Claire 2010. Fanken vad gott för pengen. Finns på halvflaska också!
Men jag tycker vinet på bilden nedan är mycket trevligt också.

Oftast gäller:
Ta bort plasten och blöt träsken med en våt trasa (ren disktrasa rekommenderas)
2. Picka hål på den skrovliga ostytan och tryck även ned ett par vitlöksklyftor.
3. Häll lite vitt vin över.
4. Slå in i aluminiumfolie.
5. Värm i ugn på 175-200 grader. Innanmätet ska vara rinnigt, kika efter 25 minuter).

Tips på ost som passar i värme: Vacherin Mont d’Or, Jürss Granbarksost, Raclette, Emmenthaler…

Vintips: J.M Brocard Petit Chablis Saint Claire 2010 (105 kr). Kommer inte ihåg att detta vin var så packat med fina dofter, massor av mineral, härlig syra och liten trevlig efterbeska. Fan, det är ju tur att det tjutet finns på halvflaska annars skulle jag klunka en hel sjuttis!

Det är ett urbota enkelt recept jag lagade till. Köpe-gnocchi denna gång eftersom jag testade att laga efter receptet ovan med endast mjöl (gnocchi är ju med potatis och mjöl). Blev sådär gott

Ricetta per due genti
Köp korv, köp eller gör gnocchi, köp eller helst långkoka din egen tomatsås samt köp ricotta.

1. Avlägsna fjälstret, dela och forma korven till små bullar.
2. Värm tomatsåsen i kastrull och häll ned korven (de behöver cirka 10 min i den sjudande tomatsåsen).
3. Koka gnocchi. När de flyter upp till ytan är de klara.
4. Häll av vattnet och lägg tillbaka gnocchin i kastrullen och blanda i tomatsåsen med korven.
5. Sleva upp och klicka ricotta över. Tutti.

Aja, nu var det inte endast Eszencia vi smuttade på utan även en flarra 6 puttunyus från 1988 och en 5 pts från 2000 (Producent: Csiszovszki Pincezet. Ingen Google-träff). Tillbehöret blev ett gäng smakrika ostar: Monte Enebro (Spanien), Fourme d’Ambert (Frankrike) och mogen Gruyere (Schweiz). Även fast 1988:an innehöll mest socker var den förvånansvärt fruktig med trevlig syra vilket gjorde alla ostar rättvisa. Likaså 00:an. Kul att ostarna funkade. Eszencian dracks helst ensam. Eftersom den var rena rama barnet tror vi inte att den innehöll mer än cirka 2% alkohol men herregud vilken gomtapetserare med gula sultanrussin, friska aprikoser och honung. Trögflytande, vi diskuterade om det inte var läge att steka lite amerikanska pannkakor till. Hade nog passat fint.

Tänk om jag någongång fick smaka på en helt mogen Eszencia – det kan ta ett sekel innan den är klar, typ.

Mer info om Tokajviner:

http://www.vinklubben.se/tokaj-himmelsk-nektar/

http://en.tokajwine.net/

http://en.wikipedia.org/wiki/Tokaji

En sån där måstegrej i mellandagarna är ju att skicka ett SMS till någon: Vi kommer imorgon och tar med några flarror och kanske lite tilltugg. Du får laga mat och diska! Pas de problème, huh?

Grymmaste blåbärspajen med hemgjord vaniljsås, fake Sheperds Pie (moset enligt principen 7+2 +2+2*), Keller Kirchspiel GG 2010, Anselma Vigna Rionda 2004 Riserva, Franco Conterno Bussia Munie 2004 Riserva, Giuseppe Sedilesu Cannonau di Sardegna Mamuthone 2008, Nån Ch9dp, Aceto di Balsamico och parmesan (och den grymma parmesankrämen) från Roberto. Tack Ulf!

* 7 kilo potatis, 2 kilo smör, 2 liter mjölk, 2 ggr genom finmaskig sil.

För några veckor sedan tittade jag förbi min leverantör att kvalitetsgodsaker. Ni vet vilken jag menar Just denna dag stod Nathalie och demade sin produkt Physalismarmelad. Kombinationerna för dagen var tillsammans med lagrad Gruyere samt med danska rågkex och Robiola Tre Latti. Jag blev verkligen positivt överraskad till fräschören och det faktum att det är så pass mycket frukt och så pass lite socker – lite passionfruktkänsla. Fast på ett bra sätt

Marmeladen har en speciell historia. Läs mer om Nathalie i artikeln i Mat & Vänner

När Nathalie Aldana fick höra att beställarna hade övergett physalisbönderna i sin pappas hemby Icononzo i Colombia blev hon förbannad. Där stod de med all frukt utan någon köpare. – Då bestämde jag mig för att satsa och nu lanserar jag den första physalis-marmeladen i Sverige

Köpte självfallet med mig marmeladen och en bit Gruyere hem. Passar perfekt till fördrinken imorgon!

Då var den avklarad. Kvällen jag sett fram emot i flera månader. Så fantastiskt trevligt! Tycker nog inte att eventarrangör och moderator är mitt kall här i livet men jag hoppas att alla är nöjda för det var ändå kul och inspirerande att planera kvällen Och en aning jobbigt . Det kommer förhoppningsvis fler bilder från hovfotograferna: Svenssonsmakaren, Red Scream & Riesling, Vpk2881, Puttes Vinspalt, Smaskens.nu…

Jag måste först och främst tacka Carlo och Paola för att de tog med vinerna och marmeladen helt utan kostnad och för de är så varma, goa och o-pretto människor. Kvällens stjärna går till Tommy Eriksson, F&B på Högberga Gård för den otroligt goda maten, det proffsiga bemötandet och för preppen. Grymt Tommy, tack och till Johan Hjort som lät oss vara på Högberga överhuvudtaget! Mina kära medhjälpare förtjänar en extra stor stjärna: David Svenssonsmakaren, farsan och Tomas Nebbiolosson serverade vin och pratade med gäster mest hela tiden och hade full kolla på alla Barologlas som skulle förhällas. Tack till xwine som lät gästerna beställa vin till ett mycket bra pris. Tack till Mi Piace för bra pris på ostarna. Tack till Mats Westin som tog med en flaska sardiskt rött vin (Mamuthone på druvan Grenache (Canonao). Ska bli kul att testa), till David (igen) för en annan obskyr flaska, till Roberto som tog med en olivolja från sin uppväxtby. Tack till Magnus Johansson Bageri & Konditori i Hammarby Sjöstad för bra pris på brödet. Tack, tack, tack till alla som kom!

Var var det ni åt och drack?

Del 1:
Fördrink samt mys i Kinarummet framför brasan (ekorosé från Vinik)

Del 2:
Fratelli Revello Dolcetto d’Alba 2009
Fratelli Revello Barbera d’Alba 2010
Ostbricka med Robiola Tre Latti (hel rund 165:-, Mi Piace) från Langhe
samt Testun al Barolo (get och ko. 690 kr/kg, Mi Piace).
Cugna, unik marmelad från Langhe gjort på fikon, druvmust, hasselnötter, valnötter, päron, äpple…
Olivolja (Planeta DOP från Sicilien 195:- på Mi Piace).
Liguriska oliver
Surdegsbröd från Magnus Johansson (Tv4) Bageri & Kondis i Hammarby Sjöstad.
Salt (Sicilien, Mi Piace).
Surdegskex.

Del3
Fratelli Revello Barolo Normale 2007.

Del 4
Nebbiolobräserad oxkind, gårdsbiff från Örebro, färsk chorizo, kompott på kastanjer, morot och sidfläsk och en grymt len mandelpotatispuré.
Fratelli Revello Vigna Gattera 2006.

Del 5
Fratelli Revello Vigna Conca 2006.

Kaffe och avslutning i Kinarummet.

Neråmensåatteh – det är väl så en slipsten ska dras

Jag presenterar andra osten den 26 nov:

Testun al Barolo

Det finns ett antal produkter som drar nytta av vinframställningens restprodukt: marmelader, ripasso-vin, sprit och som tur är ost. Testun Al Barolo marinerad och lagrad i pressrester från Barolo-produktionen. Den är lite speciell, vissa år är den inte alls god, andra år är den fantastisk. Det finns såklart flera varianter av osten, vissa producenter tillverkar osten av ko- och fårmjölk, andra med ko- och getmjölk. Osten på bordet är av den senare – och jättegod. Inte alls så stickig i smak och doft som den kan vara ibland. Detta kan bero på flera orsaker; olika sorts nebbiolomust/pressrester, mjölkens kvalitet och även hur länge den ligger och gosar med pressresterna.

Flera Testuns lagras i åratal innan den släpps på marknaden, då ingår marineringstiden och vidare lagring i ostkällare. Färgen är ljusgul med lila kanter där den sugit åt sig vinmust. Doften är rejäl med vin och mörk jordkällare. Smaken är riktigt fin med en trevlig nyans av vin och en trevlig smörig nötig ton – den är också ganska syrlig tack vare getmjölken. Jag tror att denna variant har en mindre andel getmjölk än andra TAB jag smakat. Närmast perfekt getsmak i kombination med härlig kossamjölk. Jag äter den nästan rumstemperarad så att alla smaker och dofter får fritt spelrum tillsammans med en Barolo.

Testun Al Barolo passar till viner gjorda på vindruvan Nebbiolo. Konstigt va?

Det finns ännu ett få platser kvar – för att få de sista ost, mat och vinälskarna att boka sin plats tänkte jag bidra med en lite teaser. När jag besökte barololand första gången för cirka ett år sedan ganska exakt fick jag chansen att smaka något unikt. En marmelad som var helt fantastisk – tillverkad av pressrester från vintillverkningen, alla producenter har sin egen variant. Cugna (kon-jah) heter marmeladen och den innehåller allt som oftast: druvmust, päron, torkade frukter såsom aprikoser och fikon, ibland vindruvor, hasselnötter, valnötter, kvitten.

Cugna är otroligt gott till Robiola som är en klassiskt krämig ost från Piemonte – oftast tillverkad av både får, get och komjölk. Den kallas då Robiola Tre Latti. Vinet för att möta de rustika smakerna är självklart Dolcetto d’Alba. Dolcetto är den enklaste av vinerna från området men icke desto mindre älskad av vinproducenterna. Det är busigt och ståltankslagrat. Carlo berättade sist att några producenter försökte lagra vinet på ek men det gillade inte vinet.

Så, välkommen att smaka en lite bit av Piemonte. Jag fått med mig ett gäng burkar från en liten producent (även Paola tar med). Mi Piace står för Robiolan. Boka din plats den 26 nov genom att skicka ett mail via denna sida. Gör det nu!

Fler teasers kommer!