Det är ett urbota enkelt recept jag lagade till. Köpe-gnocchi denna gång eftersom jag testade att laga efter receptet ovan med endast mjöl (gnocchi är ju med potatis och mjöl). Blev sådär gott

Ricetta per due genti
Köp korv, köp eller gör gnocchi, köp eller helst långkoka din egen tomatsås samt köp ricotta.

1. Avlägsna fjälstret, dela och forma korven till små bullar.
2. Värm tomatsåsen i kastrull och häll ned korven (de behöver cirka 10 min i den sjudande tomatsåsen).
3. Koka gnocchi. När de flyter upp till ytan är de klara.
4. Häll av vattnet och lägg tillbaka gnocchin i kastrullen och blanda i tomatsåsen med korven.
5. Sleva upp och klicka ricotta över. Tutti.

Och jag som trodde att färsk korv hade nått sin high point. Taylors & Jones i alla ära men allvarligt hur gott är det med korv egentligen? I och för sig har jag inte riktigt hoppat på hypen – du vet den om quality bangers and mash och allt det där. Så springer jag förbi Sovel en fredag och Sara prackar på mig ett par korvar från en ny liten svensk producent som heter Korvhantverk Sthlm. Stoppade sedan vid Mi Piace för att köpa deras Sauerkraut mit qualitäts Riesling (inte läge att koka egen på fredagskväll).

Rostad vitlök, citron och chili a la Korvhantverk

Korven var smaksatt med rostad vitlök, citron och chili och innehåller 94%(!) kött (varianten smaksatt med parmesan hade passat bloggen bättre). Jag stekte på korven rätt hårt sedan sänkte jag värmen och lät den gå klart med regelbunden korvsnurrning. Värmde surkålen i mikron och lastade upp på tallriken. Hällde upp en bärs. Och som vi njöt. Vilken korvjäkel att vara god. 94% kötthalt borgar ju annars för en ganska mastig korv men inte alls vad jag upplevde. Ljuvligt gott med stora lass kål och stora slurkar bärs.

Kött, riktiga kryddor och mjölksyrakultur. Punkt. Inga e-nummer, ingen nitrit, inga konstiga tillsatser, inget extra vatten, inget skorpmjöl etc. Är det en parmesan-korv innehåller den parmesan, och är det en Karl-Johan korv innehåller den precis just Karl-Johan svamp. Detta kan tyckas självklart, men titta på vilken annan korvförpackning som helst, så ser man att resten av världen inte riktigt verkar tänka som vi gör.

Korvhanterks hemsida | Extra kul att Korvhantverk var på Tv4-morgon i fredags också (nedan)

Läste här idag; tydligen är vi fler som upptäckt hur gött kött kan smaka. Där tipsas det också om ett recept. Ett recept måste testas eftersom chucken ska svettas i pannan idag. Jag garderar upp med rostad potatis till sambon medans jag med nöjd min skalar och hackar lök. Japp, det är ju så. Kött och stekt lök. Endast. Helst tillsammans med en Bordeaux eller en Toscanare från Montepeloso enligt Erik. Tyvärr blev det en alltför snabb (pöjken var lite grinig) reträtt hem från jobbet så något Systembolag kunde inte besökas. Det fick bli den andra halvan av den trevliga Marchesi Antinori Chianti Classico Riserva 2004 som jag öppnade i söndags. Vinet ska enligt utsago vara som bäst just nu och det verkar inte bättre än att jag nu kan börja skörda frukterna av mina första dyra flaskor jag började samla på (169 pesetas). Då trodde jag aldrig att flaskorna skulle få ligga ett par år. Benhård karaktär är vad jag besitter

Jag brassade på köttet efter att ha masserat det med salt, svartpeppar och olivolja en stund innan. Varm (VARM!) panna med smör och lite olja några minuter på varje sida (alla sidor). In i ugnen på 150 grader tills köttet håller lite över 50 grader. Ut med köttet, låt det vila. Under tiden kan du steka löken. Tranchera köttet och lasta på löken. Riktigt bra. Vilket kött! Just det ja, vill du veta mer om konstiga styckningsdetaljer? Läs mer på bästa Taffelbloggen; Kort om Gott.

Många är de som bloggat om vinet. Överlag väldigt bra betyg. Tydligen buteljerades 360 000 flaskor. Öjöj. Jag gillar det här skarpt, kanske med en lite sentimental syn men fan för pengarna levererar det. 2001:orna köpte jag senare från Belvini för nästan samma penning och vetitusan om inte detta är lika bra. Lite elegantare är 2004 kanske. Såhär andra dagen i kylen har vinet lyft på hatten och det doftar precis som det ska. Härligt. Fruktigt men ändå med sekundära mycket trevliga toner. Läder, piptobak ocb mörk choklad. Vinet har uppfostrats på små franska ekfat i 14 mån, därefter 12 mån på flaska och 2 år hemma i linneskåpet . Faten ger en liten ton av vanilj men det är inget som stör. Tanninerna är väl avrundade och likaså syran. I munnen är det ett trevligt vin med trevlig strävhet. Som mörk choklad och det funkar faktiskt perfekt till en kaka Amedei.

Jag tar med ett gäng ostar och sammansatt fett i form av lite chark och grillkött från Mi Piace och Sovel Kött & Grill.

Ostarna: I i 30 graders värme är nog hårdostar de enda som står pall. Asiago d’allevo (den lagrade varianten), Comté och Vully.

Chark: Luppi Prosciutto di Parma och Jamón Ibérico de Recebo, andra gradens Pata Negra. Dressad med lite olivolja och havssalt. Grymt(!).

Till grillen: Entrecoté på tyskt (ja, tyskt) kvalitetskött. Hängt och sedan lufttorkats.

Förutsättningar för en trevlig kväll alltså. Bara ett par schyssta tjut nogrannt förpackade i alufolie kvar att avtäcka. En och en. Men Magnus och Ulf har såklart några extrapavor att låta oss smaka på. Sorry, inga jätteutlägg om vinerna. De läses allra bäst här och här.

Georg Breuer Berg Schlossberg 2009

En ljuvlig doft av färdigtappad fin päronsoda utan det söta. Mineral och frukt om vartannat med en dos färskpressad citronsaft. Härlig syra. Fantastiskt lätt och gott i munnen och jag slår baklänges när Ulf visar etiketten. 459 kr på Systemet. Inget jag skulle köpa. Min maxgräns på riesling brukar ligga på 200 kr och då på rekommendation och/eller ett fantastiskt vinfynd.

Domaine la Rabidote Saint-Chinian 2010

Magnus plockar med en flaska billigt tjut. Vinmakaren är Anders Åberg (AnderssonskansKalle). Jag får lite Dolcettovibbar. Kryddigt och med ett anslag av hav och tång. Klunkvänligt, enkelt och gott tjut. 79 kr.

Dönnhoff Norheimer Kirschheck Riesling Spätlese 2005

Ulf letar fram ett till vitt vin som visar sig vara en halvsöt riesling (spätlese) och det är det perfekta vinet till de flesta ostar. I kvällens laguppställning var det till Comtén vinet sjöng några extra oktaver. Vinet var helt klart färdigt att konsumera och det gjorde vi i fulla drag. Ostarna tog slut och även all chark. Matglada nissar runt bordet må jag säga!

Så till vinerna vi kommit hit för. Täckta i folie plockas en efter en ut. För en vinamatör är det en riktigt rolig och lärande aktivitet.

Glas 1: Flinta, krut och vitpeppar. Ekvanilj och grön paprika. Frisk syra med grönpeppartoner. Vad är detta måntro? Jag gissar på någonstans i Frankrike. Hittar inga, för mig, signikativa toner för svartvinbär vilket borde föranleda Cabernet Sauvignon (Bordeaux) utan tror helt felaktigt att vi är i norra Rhone. Magnus gissar på Bordeaux och Pomerol. Inte helt fel men faktum är att vi är i Sydafrika. Facit: Glenelly Hills Lady May 2008. 231 kr

Glas 2: Det doftar köttbuljong och en del ek, mörk frukt till helvetets portar och tillbaka. Bitter choklad, kryddigt och rostat bröd. Munnen fylls ut och eftersmaken sitter i länge. Portugal kommer som förslag rätt tidigt (vem?) och det är faktiskt rätt. Überkvalitet. Facit:  Pintas 2007. Douro-dalen. 500 kr

Glas 3: Sumpbotten (fast på ett bra sätt), djungelolja och tjära. En liten grön ton. En Pinotupplevelse på ett sätt men på många andra är det inte det. Kryddigt men stramt. Ingen aning. Jag är i Frankrike och letar. Facit: Kopfensteiner Blaufränkisch Eisenberg 2007. 329 kr.

Glas 4: Gah…. Tegelfärgat och verkar vara såå gammalt. Ett os av gammal grisbil och baconchips dippad i mogen Camembert. Läder och sump. Jag vet inte var detta kommer ifrån. Gammal Barolo? Näh. Facit: Clos Saint Jean Châteauneuf-du-Pape Deus-Ex Machina 2004. 600 kr

Glas 5: Nu börjar jag känna igen mig. Inte minst på flaskan som är min egen. Jordigt, stall och kossa. Tobak och garvat läder. Moget. Italienskt såklart. Stram och fin i munnen med utmärkt grepp. Passar alldeles utmärkt till entreotén. I love Aglianico! Ett ärligt och redigt vin. Kompromisslöst i sin rustika framtoning. Facit: 1999 Mastroberardino Taurasi Radici Riserva. 300 kr

Glas 6: Tomatbuljong, jordgubbar och hallon i en mogen stil. Lite nyponrosor på toppen. En del finmaskerad ek lurar i bakgrunden. Drickbarheten är total. Ett vin i full blom. Gotti! Facit: Massolino Parafada 2001. 400 kr.

Dags för dessert. Ulf fixar värsta italienska marängen och Tomas hämtar två söta viner. Anselmi Il Capitelli 2001 och 2006 där den yngre framstår som det bästa glaset. Pumpernickel och inlagda aprikoser… 01:an var packad med mandel och bränt socker, bokna äpplen. Fantastiskt gott. Lite bloggdiskussion sedan hemfärd. Pannan i kudden. 06.30 är det som vanligt blöjbyte och aktivitet i bebisgymmet.

Jag skar biten i så tunna skivor kökskniven klarade av och la den mellan två platspåsar och drämde till uttahelvete med storsläggan (pastakastrullen). Fasen, det går att få kött ganska tunnt med tunga platta redskap. Upp på stortallriken med lite salt, nystött svartpeppar och citronsaft på köttet. Sedan i med ruccola, olivolja, lite mer citronsaft och sist massor med parmesan (24 mån).  Jävlar va gott, köttet bara smälte i munnen och det blev huggsexa om de sista små köttbitarna.

Till detta njöts det av Nils Oscars God Lager. Faen det är ju gott med bärs.

För att bli mer än lovligt mätt räcker det med att beställa antipastotallrikar som serveras på löpande band. Självklart beställer du även husets, en läskande Dolcetto d’Alba och en flarra aqua. Först ut är en tallrik rätt kalvkött smaksatt med citron och peppar (carne cruda di vitello?). Sen landar ett flak med grillade bröd med någon sorts ost tillsammans med en typ av rökt parmaskinka. Sen kommer en tallrik mustig sofrito där vi identifierar lök, tomat, paprika, selleri bland annat. Sist kommer en korvtallrik (smal salsicciatyp) med hemkokt ketchup och grillad sparris.

Matkoma.

Nu ska här upplevas mat, ost och vin i dagarna fem. Självklart bor vi hos Paola på vingården i Frazione Annuziata i La Morra. Mer om Fratelli Revello senare.

På tallrikarna: Prosciutto St Daniele, Comté 18 mån, gårdstillverkad Taleggio, Parmigiano 24 mån, Salami från Machelleria Falorni smaksatt med Chianti Classico, Buffelmozzarella, Olivolja från Planeta, färsk grön pesto, och hemgjord tapenade och så vitt bröd som möjligt (jag tycket det är löjligt gott till – och nyttigt framförallt.. höhö)

I glaset: Luigi Vogheras Barbera d’Alba 2007.

-Visst, det är inte Flens mest fettsnåla produkt och det är en väldig skillnad på pancetta och pancetta. Kanske har du bara smakat en dålig variant?

-Vad vet jag? Jag har ju bara köpt det en gång och det gjorde jag Spaghetti Carbonara på, ingen höjdare!

-Aha, det klassiska alltså..

-Ja, säger jag?!

-Det godaste enligt mina smaklökar är att skiva den tuuuunt och äta som den är. Den fungerar precis lika bra kallskuren tillsammans med några andra charkuterier eller snurrad runt en köttbit! Smaka på den här…

En tunn skiva sticks fram framför ögonen. En vit sak med hårstrån på… nej det var visst svålen. Väldigt skeptisk nu.. Blundar och äter. Har jag sagt att jag skär bort det fett som jag hittar på fläskotletter/kycklingfilé/oxfilé. Så att stoppa in en fettbit i munnen är en ren fobi.

-Hm, det smakar.. salt och gott utan någon härsken eftersmak. Inte segt och väldigt len att tugga på. Smälter nästan i munnen. Så det här är alltså skillnaden på råvaror och råvaror. Det är som vanligt. Bra saker kostar några fler pesetas. För det är faktiskt priset som gör detta till något som inte köps så ofta hemma hos oss. Då köper jag hellre carpaccio av något slag. Men det är dags att omvärdera.

Någon som vet ett bra recept med pancetta förutom Spaghetti Carbonara?

Wikipedia om Pancetta:

Pancetta (IPA: [panˈtʃetːa]) är italienskt saltat och lufttorkat sidfläsk. Pancetta översätts ofta med bacon, men pancettan skiljer sig från det man i svenskan avser med bacon genom att det är lufttorkat och vanligen inte rökt. Man kryddar pancettan och torkar den c:a tre månader.

Pancetta finns i många varianter. Olika delar av Italien producerar egna typer. På Korsika anses den vara en regional smak. Pancettan är vanligen rullad (se bilden) men kan även vara rak med det vita fettet längs ena sidan.

När den serveras som den är, skivas den rullade pancettan i mycket tunna skivor. Oftare används den för att krydda andra rätter, särskilt pastasåser. Ett populärt recept som innehåller pancetta kallas all’amatriciana efter staden Amatrice som ligger i provinsen Rieti i Italien.